Överbeskyddande

Hemma idag. Gjorde nyss som E brukar göra på eftermiddagarna: ringde fritids och sa att Anna får gå hem själv. Nu om hon vill. Eller om en timme ifall hon vill vara med på "Let´s dance" som de skulle ordna. "Nej, jag vill inte prata med henne. Hälsa det bara. Pratar vi så vill hon bara att jag ska möta henne." Sa jag och tänkte att funkar det för E borde det funka för mig. Hon kan ju gå själv. Men är lite harig alltså. Minns inte om jag skrivit om det innan, men jag lyckas aldrig övertala henne att gå själv till skolan på mornarna, fast jag lovar att gå dit och säga hejdå när jag lämnat Ebbe på förskolan.
Och konstaterar när jag lagt på att nu ska jag själv gå en timme och fundera på om hon redan har gått och råkat ut för något på vägen eller om hon är kvar och dansar loss på fritids. Suck. Snacka om att vara harig.