Morgonrusning

Dessa mornar denna hösten...

Alltid sena. "Gå nu, så ni inte kommer försent" säger jag när jag inte hunnit packa mina prylar. Kommer på nåt mer jag glömt. Hoppas bara barnen har det de ska ha. "När var det skridskoutflykt? Inte jympa idag i alla fall, va?"

Ibland hinner jag springa ifatt dem. Betraktar dem bakifrån. Anna med bestämda steg, vill absolut inte bli sen. Ebbe småspringer i intervaller för att hinna med. Inget gnäll med storasyster, minsann! Med mig hänger han i min hand hela tiden. "Vänta! Du går för fort!"

Det dåliga samvetet, en klump i magen. Värst när jag inte alls hinner ifatt. Tar bussen och åker förbi skolan istället. Tittar intensivt på dem tomma skolgården. Hoppas det gick bra.

Läx-tårar

Oftast är det E som läser läxor med Anna. Idag var det jag. Och Anna började gråta av frustration...
"Jag förstår inte vad du menar!!!"
Det är inte lätt att hjälpa utan att säga svaret, ju!
Men Anna har ganska god självinsikt: "Åh, nu räcker snart inte mitt tålamod längre" sa hon innan det brast.
När det var lite lugnare berättade hon att hon inte tappar tålamodet i skolan; hennes lärare förklarar bra och frågar till och med om alla har förstått.
Läxan blev gjord i alla fall; det blev riktigt skoj när jag släppte mina försök att ge förslag på hur hon kunde tänka och istället gav ledtrådar till svaren...

Att vilja dö

Jonas Gardell berättade något jag inte vill höra. Förresten var min gympapåse gulrutig med broderier. Alla andra hade köpta påsar.

kvarsittning

På föräldramötet för ett tag sen sa Annas lärare att de som kommer försent på mornarna ska få kvarsittning på fredagseftermiddagarna...
Vi borde följa upp det där. Skapade många frågetecken hos oss.

Abbes pappa skrev om Samlarpryldilemmat

Bakugan, pokémon, spelkulor, filmisar (minns ni?), bokmärken, pogs, hockeykort...äh, orkar inte ens tänka efter vilka alla möjliga prylar det funnits och finns. Barn har alltid och kommer alltid att samla, byta, köpa, lura av varandra, slåss om och stjäla det som för tillfället är populärt och ger hög status. Ofta är det kul grejer att sysselsätta sig med. Första gången Ebbe fick leka med Bakugan höll han koncentrationen i timmar.
Men problem blir det lätt. Särskilt bland barn som redan är osäkra, jagar status och mobbar. Ingen självklar lösning finns, men ingen skola kan låta bli att diskutera hur man ska förhålla sig till samlarprylarna.
Abbes pappa beskriver barnets dilemma mycket bra. Läs gärna kommentarerna - smärtsamma minnen seglar upp till ytan hos flera läsare!

Barnen berättar för Mia

Mia Blomgren är en av Sveriges Radios stjärnor. Med stor nyfikenhet får hon både gamla och unga att prata.

Nu har hon gjort ett program för Barnen. Hon pratar med barn och unga om idealsamhället.
Lyssna!

Skolstart

Nu har även Ebbe börjat skolan! Han har Annas lärare från förra året. Anna har en ny lärare. Igen. Hmm. Nå, det funkar för henne. Hoppas det funkar för alla andra barnen.

En annan förälder tyckte inte första intrycket av nya läraren var så positivt, att hon verkade ointresserad. Jag hoppas hon är intresserad av barnen! Och bara var stressad första dan.

Anna går nu i en "ren" tvåa och har fått nya klasskamrater, och Ebbe går i en "ren" förskoleklass. Det är färre (om ens några?) årkursblandade klasser på skolan i år.

Apropå Björklunds senaste...

Jag besöker väldigt gärna mina barns skola. Fast helst inte för att se till att de sköter sig. Det lär ju inte hålla i längden. Men har jag då inte sett några stökiga elever i Annas skolmiljö? Måste inte något göras?! Jo, kanske, men de "stökiga" elevernas föräldrar lär inte vara de första att vilja kommenderas till skolan för att hålla koll på sina barn...

Anne-Marie Körling är alltid resonerande och står alltid på barnens sida. Läs här vad hon säger om Björklunds senaste förslag.

Sommarlov nu, alltså...

Jodå, vårterminen tog slut för oss också.

Skolavslutning...Barnen var så sommarglada och vackra. (Även om vi hade en situation som något påminde om Mona och hennes taliban...man borde ha gått och shoppat avslutningskläder - det hade vi inte tid med!) Rektor höll tal och lärarna gav barnen sommarläxor ("läs massor av böcker!" "räkna allt du kommer över!" "lek ute så mycket du kan!") Barnen sjöng så himlen lyfte en aning.
Och nu är det sommarlov. Långresan till släktingar har vi klarat av. Nu är vi hemma, turas om att jobba (föräldradagar kvar!), har små hemmaprojekt på gång (typ ikea-möbler och förrådsröjning) och försöker fixa lite kul för ungarna också.
Hmmmm...igår ägnade jag hela dan åt att tjata på Anna och Ebbe och deras kompisar att de inte fick vara inne bland stök, verktyg, garderober som är på väg att tippa..."Ut i solen! Här får ni ikea-kartonger, bygg en koja, vettja!" Och aldrig hann jag fixa nåt inne heller för det ska badas på stranden och det ska lagas mat och man ska hjälpa till med en pilbåge eller rollerblejdsen eller lösa en konflikt...

Läs gärna Ninni Schulmans krönika om sommarlov:

"Sommarlov. Det är nu det ska hända, allt detta magiska som barnen ska bära med sig genom livet. Hitta snäckorna att ta med till förskolan som "sitt sommarminne", fiska upp de stora fiskarna, sova i tält och åka båt.
Och så Kolmården och Legoland och Astrid Lindgrens värld på det.
Man kan bli stressad för mindre.
Men på senare tid har det ändå blivit en liten trend att inte göra någonting. Det finns böcker som lär ut den, i vår aktivitetsspäckade tid, bortglömda konsten. Det finns coacher som vägleder.
Jag får ändå en känsla av att om man ska göra ingenting så ska man se till att göra det på rätt sätt."

Japp. Så är det. Ständigt detta prestationstänk. Träffar man en bekant och pratar om vad vi gör nu när vi är lediga, ja då är det tur att vi kan prata om den där långresan så att de liksom förstår att vi inte orkar vara så aktiva under andra halvan av lovet...

Och så börjar man tänka på hösten och att vi inte anmält dem till varken dansen eller musikskolan som vi pratat om...

Nä! Nu vaknar de små....9:30, tidigt idag! (Obs, ej ironi.) Så nu ska jag sätta igång den här sommarlovsdagen. Utan krav på prestation.

Toppen med Anders på morgonen

Morgonhumöret räddas hemma hos oss av Anders Johansson! Har du inte sett Fiska med Anders, så skynda dig att kolla in Anders och Agnes här!

(Ja, Anna och Ebbe går direkt från sängen till teve-soffan. Framför teven äter de frukost, borstar tänderna och klär på sig. Med blicken limmad på teven. Sen säger vi "Efter Breven från Felix är det dags att gå på en gång" och oftast funkar det...)

Skolförälderns dåliga samveten

- Anna har nästan jämt fett hår för att vi inte orkar få henne att duscha tillräckligt ofta.

- Flera dar har jag glömt att ta Ebbes regnkläder till förskolan. Häromdan regnade det. "Eeh...Kanske kan han få låna någons...? Jag hinner inte gå och hämta." Fast nog kunde jag ha tagit ett senare tåg. Orkade inte, var närmare sanningen.

- Anna har aldrig någon frukt med sig.

- Imorse fick Ebbe skäll för att han stannade cykeln framför mig. Fast det ju inte var hans fel att jag inte kunde stanna snyggt och slog i knät...

- Idag skulle Anna haft matsäck med sig. Lång promenad-utflykt skulle de på...

- Ikväll blev det fil och flingor till middag.

- Ebbe verkar inte ha många kompisar på förskolan. Hade vi kunnat göra något för att hjälpa honom på traven? Orka bjuda hem dagiskompisar och så vidare...

- Måndag kväll. Börjar bli sent. LÄxan ska lämnas på onsdag. Alltid i sista minuten.

Aldrig räcker man till.

Vakna = gnälla

Alltid. Suck.

Och alltså:
Sover man längre än barnen blir man väckt av gnäll.
Härligt.

Lite orolig är jag allt

För hur det ska gå för Ebbe i skolan.

Han är en annan sort än Anna. Truligare. Mindre social. Har vansinnigt svårt för att ta motgångar. (Verkligen, alltså. Skriker rakt ut om han inte lyckas.)

Det har varit mer kring honom i förskolan. Att han skrikit och bråkat. Att andra slagit honom. Har han varit mobbad? Svårt att säga, personalen pratar inte i de termerna. En period tyckte vi nästan han blev stämplad som problem-barn. Det är bättre nu.

Men visst undrar man hur det ska gå i höst!

En kompis till barnen gör också sina föräldrar oroliga inför skolstarten. Hon tystnar i sällskap med de flesta vuxna. Även oss som hon träffat i flera år. Inte ett ljud kommer över hennes läppar. Man kan möjligen få henne att nicka eller skaka på huvudet om man ställer ja- och nej-frågor. Fast jag har hört henne många gånger när hon leker med Anna och Ebbe - då är hon sprudlande, påhittig, rolig! (Och sen ser hon mig och leken dör.)

De små fina! Man oroas och tänker. Kan man göra något?

Utvecklingssamtal

...har vi haft. Och allt går så bra, så bra! Det är bara att vara tacksam och glad.

Det går så lätt med Anna att risken är att man missar att pusha henne, att få henne att töja sina gränser och utmana sig själv.

Självklart har Anna saker hon ska lära sig, nya mål som vi skrivit i utvecklingsplanen. Så här står det:
Jag ska använda stor bokstav i början på varje mening.
Jag ska bli ännu säkrare på att läsa.
Jag ska bli helt säker på addition och subtraktion 0-20.
Jag ska kunna klockan, hel, halv, kvart över och kvart i.
Annas lärare kommenterade så här:
Stor bokstav, det gäller bara att hon tänker på det.
Det där med läsningen kommer stå i din utvecklingsplan ända tills du slutar skolan!
Klockan kan ni träna mycket på hemma.

Jahapp. Kanske blir det mer att bita i när Ebbe börjar skolan.

Ta ledigt?

Kan man få ta barnen från skolan en vanlig vardag av ren bekvämlighet? Typ. Nu var det nämligen länge sen vi gick på museum eller gjorde nåt annat kulturellt tillsammans med ungarna...Skulle gärna gå på Kulturhuset. Ta plats! är en rolig utställning med konstverk som man själv är med och skapar. Har varit där och tänkt att "detta måste jag ta med barnen på".
Men bara tanken på att gå där en lördag gör mig trött...känns som hela Storstockholm samlas i city på lördagarna...En vardag, med mer lugn och ro...det lockar, men vad säger "fröken" då?!


Apropå detta kunde man tro att jag skulle se det som helt omöjligt att låta barnen vara lediga för en längre resa. Fast det är ändå annorlunda. Ser fler argument både för (läs gärna kommentarsfältet också) och emot. Tur att vi inte har så mycket pengar, så jag inte behöver ta ställning. Haha!

Bokslukandet har börjat så smått!

Påskresan tog fyra timmar, enkel väg. Det räckte för att Anna skulle hinna läsa ut Kärleksmysteriet, en bok i serien om Lassemajas detektivbyrå. Nu flyter det på när hon läser! Roligt!

Får väl tipsa min dataunge om sajten också. Och kanske pysselböcker är roligt...nä, nu får jag ge mig, de har högar med pyssel-, bokstavs- och sifferböcker...!

Jajamensam, barnen är kvinnornas ansvar.

Varför ligger artiklar om barn på Aftonblaskans "kvinnor-avdelning" Wendela? Som till exempel den här om bra och dåliga "barnsajter". Aftonbladet anser alltså att ungarna bara är kvinnornas ansvar.

Mötte en mamma...

...som också var på väg till skolan med dottern. "Vi saknade dig på föräldramötet!" sa hon och syftade på det stora föräldramötet med rektor som alla bjuds in till ett par gånger per år.
"Nä, vi kunde inte...då var ni bara två den här gången då?" Svar: "Vi var faktiskt tre föräldrar i alla fall!"
Haha...tre föräldrar av några hundra möjliga.

Ketchupmamman for president

E-x-a-k-t.

"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land..."

Apropå inlägget igår. Det var en låt jag verkligen hatade som barn. På grund av den där första raden.

Vaddå "främmande land"? Vi lever ju i samma verklighet som de vuxna, minns jag att jag tänkte. Trots att jag själv var så mån om att hålla de vuxna utanför vissa delar av livet så tyckte jag ändå den där texten var så idiotisk.

Vill du fatta så kan du fatta, liksom!

Ja ja, fin beskrivning av barns fantasi och lekar. Visst, visst. Men det där dumma påståendet om barn som nåt slags ufon. Nä, jag gillar den fortfarande inte.

Om att skvallra för fröken...

Ebbe slog mig idag vid matbordet. Anna kommenterade genom att berätta att en viss pojke i skolan brukar slåss. E frågar naturligtvis lite mer om när och hur det brukar hända och säger att då får vi prata med fröken om det.

Det ville hon absolut inte! Samtalet urartade i en hel del skrikande om att vi inte fick prata med fröken för det blir så konstigt då!

- Då vill fröken bara prata med mig efter skolan och det vill inte jag, förklarade hon när hon lugnat sig lite. Det hade tydligen hänt några gånger och då brukar klasskamraterna fråga så mycket efteråt, "vad pratade ni om då?" "vad ville hon?", och det är inte roligt.

- Och förresten så har Edit och jag redan pratat med honom!

Edit är en klasskamrat.

Så vi pratade - igen - om att alla vuxna på skolan har ansvar för att alla barnen mår bra och att föräldrarna ska berätta för lärarna om barnen berättar saker hemma som kanske inte lärarna vet.

Jo, hon gick med på att det väl måste vara så.

Just detta tillfälle hade tydligen en lärare uppmärksammat händelsen, som tydligen var en knuff.

Vi har alltså haft den här diskussionen förut. För mig är det väldigt viktigt att respektera känslan. För om Anna upplever att det blir konstig stämning när någon går till fröken, är det ju så. Inte ska de tvingas att prata med någon vuxen i så fall.

Men de ska ju inte behöva känna så. Det borde vara naturligt att prata med en vuxen. Vi vuxna lär aldrig förstå hela spelet mellan barnen, men jag tror ändå att det blir bättre om vuxna och barn jobbar tillsammans.

Vindsröjning?

Längst in på vinden ligger mina gamla skolböcker. Någon gång under sportlovet kanske jag får tid att klättra in där och dra fram dem? Skulle vara kul att visa ungarna. Jämföra och prata lite...

Ny start i höst

Innan det förra året tog slut kom papperna om höstens skolstart. Blanketter för att önska skola. För Ebbe - den lille plutten! Han vill gå på samma skola och i samma hus som syrran. Snart har vi två skolbarn.

Överbeskyddande

Hemma idag. Gjorde nyss som E brukar göra på eftermiddagarna: ringde fritids och sa att Anna får gå hem själv. Nu om hon vill. Eller om en timme ifall hon vill vara med på "Let´s dance" som de skulle ordna. "Nej, jag vill inte prata med henne. Hälsa det bara. Pratar vi så vill hon bara att jag ska möta henne." Sa jag och tänkte att funkar det för E borde det funka för mig. Hon kan ju gå själv. Men är lite harig alltså. Minns inte om jag skrivit om det innan, men jag lyckas aldrig övertala henne att gå själv till skolan på mornarna, fast jag lovar att gå dit och säga hejdå när jag lämnat Ebbe på förskolan.
Och konstaterar när jag lagt på att nu ska jag själv gå en timme och fundera på om hon redan har gått och råkat ut för något på vägen eller om hon är kvar och dansar loss på fritids. Suck. Snacka om att vara harig.

Individuellt

Apropå mitt besök i skolan: En sak som slog mig var att man verkligen försöker låta varje elev arbeta i sin egen takt och på sitt sätt. Dagen började med att alla elever tog fram det de arbetar med just nu. Och ingenstans bland de runt 25 eleverna såg jag två elever som arbetade med samma uppgift!
De har olika läseböcker och ligger också på olika ställen i böckerna, som jag förstod det när jag senare under dagen fick sitta med i en läsgrupp, där eleverna läste högt för sin lärare och ett par av kompisarna.
Vilket jobb för läraren - bara det att hålla reda på vad eleverna gjort och inte! Och samtidigt hinna se varje elev - vad alla kan och inte kan. Som Öpedagoden här.
Eleverna var förresten väldigt självständiga. Nästan alla visste vad de skulle ta fram för något och vad de skulle göra. Och de flesta arbetade på, även om det blev lite rörigt och ljudligt ibland.
Duktiga var de också. Jag fick vara med och hjälpa till där det behövdes och det var så roligt att se att man, om de hade kört fast, bara behövde ge en liten tankepuff i rätt riktning, med någon lämplig fråga, för att de skulle komma vidare. Imponerad!

Annan tideräkning

Nästan varje morgon, på väg från skolan, brukar jag möta en mamma och hennes dotter. De småpratar stilla och verkar ha all tid i världen där de lunkar mot skolan eller strosar över skolgården som nyss tömts på barn när skolklockan ringt (den funkar ibland). Medan jag strax innan med andan i halsen nästan puttat in Anna och gastat om att "nu måste du skynda dig att ta av kläderna och häng upp väskan, här är gympapåsen, gå in och sätt dig nu, alla andra har redan satt sig!".
Måste försöka komma åt att fråga Annas förra fröken om detta fenomen; tror hon har denna flicka i sin klass...Kanske är mamman en av dessa människor som inte låter sig stressas av några klockor eller scheman eller "vad-ska-folk-tycka". Själv har jag aldrig varit särskilt stresstålig (hur modernt ordet än varit) och när livet just nu matar mitt stressmonster så är jag kanske väldigt avundsjuk.

Alien i främmande galax

Har varit med lite i skolan, häromveckan en hel dag. Anledningen är att jag verkligen behöver vila från jobbet, få lite nya tankar och intryck (balansera livet?) och i det läget vore det ju dumt att inte utnyttja de föräldradagar jag har kvar att ta ut.
Det är sällan jag känner mig så bortkommen! Lärare och fritidspersonal säger välvilligt att "det är så bra att vara en extra vuxen". Fast de tycker nog jag är lite knäpp också.

"Ååååhh....ikväll ska jag på föräldramöte!!!"

En kollega gnäller om föräldramöten.
"Varje gång jag har varit på föräldramöte har jag sagt 'aldrig mer - en hel kväll förstörd igen'. Skicka ett mejl! Så viktigt var det inte..."
Fast tydligen ska han ändå dit igen ikväll.

Försöker hålla fast vid nuet

Idag var det gymnasievalsbilaga i en av tidningarna. Inte dags för den våndan än i alla fall. Fast det kanske bara blir jag som våndas.

Teve eller pulka?

Jullovet gick fort! Vi har, som de flesta i landet, haft gott om snö och kyla. Våra ungar är inte mycket för utevistelser när det är kallt....kan ju bero på att de har föräldrar som inte direkt hoppar ut i snön heller. En (1) gång fick jag ut både mig själv och Anna och Ebbe på en stund i pulkabacken. Vi hade såklart skitkul när vi väl kom ut. Fast de fick blåmärken på ryggen när de for över guppet.
Annars har det varit mycket dator under lovet. De första dagarna satt de vääldigt länge framför teven. Då bestämde vi tevetid. Efter julkalendern på morgonen skulle de stänga av och de fick inte sätta på teven igen förrän Bolibompa började på kvällen. Ett par dagar lekte de rätt mycket med utklädningaskläderna. Julafton kom och gick och julklapparna kom till användning. Men så kom de på att de ville spela spel på datorn. Och det gör man ju på spela.se eller på svt.se...där ju även julkalendern finns att titta på! Och titta på igen. Och igen. Och igen! Vi har två datorer och ibland spelades superhjältemusiken i kanon från arbetshörnan respektive soffan...Våra barn ger Superhjältejul högt betyg. Och ja, musiken var bra!
Själv har jag väl tillbringat en del tid framför datorn också. När någon dator var ledig. Inte bloggat här. Men läst bloggar. Massor av bloggar läser jag. Återkommer till några av dem allt eftersom.
Nu är skolan igång igen!