Annan tideräkning

Nästan varje morgon, på väg från skolan, brukar jag möta en mamma och hennes dotter. De småpratar stilla och verkar ha all tid i världen där de lunkar mot skolan eller strosar över skolgården som nyss tömts på barn när skolklockan ringt (den funkar ibland). Medan jag strax innan med andan i halsen nästan puttat in Anna och gastat om att "nu måste du skynda dig att ta av kläderna och häng upp väskan, här är gympapåsen, gå in och sätt dig nu, alla andra har redan satt sig!".
Måste försöka komma åt att fråga Annas förra fröken om detta fenomen; tror hon har denna flicka i sin klass...Kanske är mamman en av dessa människor som inte låter sig stressas av några klockor eller scheman eller "vad-ska-folk-tycka". Själv har jag aldrig varit särskilt stresstålig (hur modernt ordet än varit) och när livet just nu matar mitt stressmonster så är jag kanske väldigt avundsjuk.