Förr i tiden var inte så länge sen

Vi var på ett ställe där de hade en gammeldags skolbänk. Med fast sittbänk och väldigt lutande lock...

"Kanske var det en sån här skolbänk som Kulla-Gulla satt vid", säger jag till Anna.

Vi högläser just nu Kulla-Gulla-böckerna.

"Jag hade också en sån bänk", berättar E.

"?!?"

"Ja, det var en gammal skola där jag gick ettan! Och en gammal fröken...vet ni vad hon gjorde? En gång förstod jag inte en uppgift i matteboken. Man skulle färglägga så många träd som siffran visade, men jag färglade alla. Då kom hon och nöp mig i örat", berättar E och nyper Anna i örat för att visa. "Hon sa ingenting, bara nöp mig i örat. Jag våga knappt titta i matteboken efter det!"

Vi konstaterar att ingen av Annas fröknar skulle göra så. De skulle fråga hur Anna tänkte och läsa uppgiften tillsammans med henne.

Mm, så kunde det gå till fortfarande i mitten av sjuttiotalet. På E:s skola skulle man dessutom stå bredvid bänken när man svarade på en fråga från fröken.

Precis så här såg bänken ut.
Bilden har jag lånat från en gammal sida på Gislaveds kommun. Hoppas de inte misstycker.

På väg tillbaka...

Lämnade Skolbarnsbloggen åt sitt öde några veckor...har varit mycket att hantera i livet. Men jag har inte gett upp. Tack Öpedagogen och Kalkstenssommar för era uppmuntrande kommentarer!

Vi har nyss haft utvecklingssamtal. Det var ju bara roligt. Det går så bra och Anna utvecklas både i sitt lärande och i samspelet med kompisarna. Det senare handlar t.ex. om att de i början av terminen hade svårt för (gillade inte) att ta hjälp av vuxna när det blev konflikter. Och bråken blev gärna väl dramatiska. Nu kan de inse att det är inte hela världen om man tycker olika.

Ja, roligt att sitta på utvecklingssamtal. Nästan så att man skulle önska lite mer att få bita tag i...men man vet ju inte hur det blir när Ebbe börjar nästa höst. Kanske får jag ångra de tankarna då... ;-)

Och Annas lärare kunde naturligtvis också se vad Anna kan utveckla, vad nästa steg är. Fortsätta träna för att få flyt i läsning och skrivande. (Sa hon inget om matte? tänker jag nu...) Anna vill väldigt gärna läsa högt på kvällarna. E och jag brukar alltid läsa för barnen på kvällarna. Och nu läser hon så pass bra att till och med lillebror orkar hålla koncentrationen uppe. I början suckade han högt när Anna ville ta över högläsningen. :-)