Förr i tiden var inte så länge sen

Vi var på ett ställe där de hade en gammeldags skolbänk. Med fast sittbänk och väldigt lutande lock...

"Kanske var det en sån här skolbänk som Kulla-Gulla satt vid", säger jag till Anna.

Vi högläser just nu Kulla-Gulla-böckerna.

"Jag hade också en sån bänk", berättar E.

"?!?"

"Ja, det var en gammal skola där jag gick ettan! Och en gammal fröken...vet ni vad hon gjorde? En gång förstod jag inte en uppgift i matteboken. Man skulle färglägga så många träd som siffran visade, men jag färglade alla. Då kom hon och nöp mig i örat", berättar E och nyper Anna i örat för att visa. "Hon sa ingenting, bara nöp mig i örat. Jag våga knappt titta i matteboken efter det!"

Vi konstaterar att ingen av Annas fröknar skulle göra så. De skulle fråga hur Anna tänkte och läsa uppgiften tillsammans med henne.

Mm, så kunde det gå till fortfarande i mitten av sjuttiotalet. På E:s skola skulle man dessutom stå bredvid bänken när man svarade på en fråga från fröken.

Precis så här såg bänken ut.
Bilden har jag lånat från en gammal sida på Gislaveds kommun. Hoppas de inte misstycker.