Nu på morgonen kom dottern ner för trappan, sömndrucken och stirrig.
- Du måste läsa veckobrevet! Det är något jag har glömt! Vi skulle komma ihåg något, men nu kommer jag inte ihåg vad det var!
- Ni ska till rackethallen idag och vi ska komma ihåg mjuka byxor - var det det?
- Öh...ja, men det var inte det...
- På torsdag ska du ha med matsäck...när ni ska till konserthuset.
- Man fick inte komma försent, funderar hon.
- Ja, på torsdag ska måste ni vara på skolan senast tio i åtta för att hinna med bussen.
- Ja, det var det!
- Lilla gumman! Vi ska se till att du kommer i tid till skolan. Du kommer inte missa konserthuset!
En lättnadens suck gick genom köket.
Själv vaknade jag fyra på morgonen och jobbtankarna började snurra i huvudet. Vad ska jag göra? Vad har jag glömt? Hela tiden den där känslan av att jag har glömt något.
Smittar min stress av sig på barnen?
Eller var det hennes "egen" stress? Skapad av hennes situation?
Inget av alternativen gör mig glad.
Jag hoppas verkligen att morgonens händelse var en engångsföreteelse.
.jpg)
Inlägg
Hej!! Intressant att få höra föräldratankar kring skolan. Hoppas verkligen att ni blir fler som bloggar kring detta ämne.
SvaraRadera@Öpedagogen: Det hoppas jag också! Vår skolresa har bara börjat så vi har många år framför oss och jag räknar med att stöta på både roligheter och svårigheter som man gärna samtalar om med både andra föräldrar och pedagoger. Lärarna finns på nätet, men föräldrar hittar jag inte...
SvaraRaderaDin blogg är förresten en fin mix av tankar, skoj och allvar!
Hmm...man hittar nya saker hela tiden som man måste fixa. &-tecknet i bloggnamnet blir rätt skumt. Hittar väl någon lösning på det såsmåningom...
SvaraRadera