Det har börjat (helvetes-kaoset eller upptäckar-idyllen?)

Höstterminen har börjat. I media hörs en hel del om skolan, som vanligt vid den här tiden på året. Jag läser och tänker, men har ingen ork att formulera just nu. Dessutom var den senaste skolartikeln jag läste denna, som gjorde mig gråtfärdig och vill-skrika-svordomar-rasande på en gång. Skit. Man borde skriva när man är arg, men jag vill inte.
Så idag nöjer vi oss med detta: Till Annas stora förtjusning kan hennes nya lärare stå på händerna! Jag är också imponerad.

Bra start

Skolstarten närmar sig allt mer. Till hösten blir det omorganisering av klassen. F-orna blir ettor. De nyblivna ettorna byter från den unga entusiastiska läraren till en äldre, men förhoppningsvis lika enstusiastisk lärare. Och engagemanget verkar finnas:

Anna fick ett vykort från nya läraren! Några rader om semestern och att snart ses vi igen och hur kul det ska bli. Så enkelt, men så omtänksamt. Jag blev ju rent tårögd!

Avslutning

Regnet öste ner; vi klämde in oss i matsalen för att lyssna på de fina ungarnas sång och rektorns tal.

Vi har turen att kunna ha sommarlov nu. Ett par veckor på fritids, men det blir innan skolstart. Nu väntar sju låånga (hoppas jag) veckors ledighet!

Funderade på det där med present. Jag hann med att plocka en liten bukett under tiden ungarna övade själva i klassrummet innan själva avslutningen. Det fick bli Annas "present" till sin lärare. I julas fick Annas lärare en liten bok, inte dyr, jobbrelaterad, med endast ett band om för att inte bli så "presentig". Och fritidspersonalen har inte fått minsta blomma ens en gång...det är väl rätt trist i och för sig.

Men ja, jag är rädd att det blir allt för upphaussat kring presentande - med tävlan mellan föräldrar eller krav som en del inte klarar av. Terri Herrera Erikssons exempel verkar ju ganska sanslöst.

Vilket inte betyder att jag inte unnar "fröknarna" allt gott. Hög lön framför allt, och bra förmåner.

Ny serietidning

Enligt Tinni på Skriet från Kärnfamiljen så är nya serietidningen Tivoli en barntidning med genustänk och suveränt bra pyssel. Okej, jag ska leta rätt på den och testa!
Fast om man ska döma av webbplatsen (det ska man kanske inte, men det gör jag; ratar säkert många bra företag pga dåliga sajter) så är den rätt trist...på Tivoliwebben berättar apan Bibi att här kan du "träffa mig och mina vänner, kolla på bilder, läsa i våra dagböcker och skriva till oss". Djurens alltför ordrika dagböcker och några få bilder är inte mycket att hänga i julgranen jämfört med alla andra bra sajter för barn som finns. Men de är ju nystartade, så jag hänger kvar och kollar in vad de gör av det hela.
Och som sagt, serietidningen ska vi prova. Återkommer om den.

Läs i sommar!

Magica de Hex (Annika Nasiell, redaktör på Barnens Bokklubb) skriver om att skapa fonologisk medvetenhet hos små barn. Roligare än det låter, faktiskt, eftersom det betyder härliga stunder med barnen och böckerna.

Anne-Marie Körling vill också att vi ska läsa för ungarna - gör det i sommar! Och så ger hon dessutom tips på hur vi kan bli medvetna om läsandet som vi ständigt gör och göra det lekfullt...

6 juni

Själv tyckte jag det var synd att Nationaldagen blev helgdag. Det finns så många andra helgdagar att tillbringa med familjen och jag kan tycka att det är en poäng att just Nationaldagen firas på skolor och arbetsplatser! Men det verkar svårt att få riktig feststämning bland svenskarna om man inte får vara ledig! :-) Så okej då, nu firar vi!

Med livet på släp

Bråttom, bråttom!
Anna i ena handen, frukosten i andra...

Möter klasskompisens mamma.
Lugnt strosande, såklart, från skolan.
Hon ler.
Mitt leende är urskuldande.
Varför?
Hon vet ju inget om oss.

Möter grannen med hunden.
"Har ni försovit er?!"
"Syns det, eller?"

Nåja.

Dom andra

Aaaj....

"Inte stjärnorna, mamma!"

Mina tankar i onsdags handlade om hur man kommer ifrån tjatet. Gav mig själv ett halvt svar i en bisats som gick ut på att det nog handlar mer om hur jag hanterar sakernas tillstånd än vad ungarna gör eller inte. För det är jag övertygad om, att de påverkas oerhört mycket av de vuxnas sinnestämning och förväntningar.

Om vi nu tar exempel från skolans värld: Visst minns du själv säkert läraren som aldrig lyckades få någon ordning i klassen trots många tillsägelser? De blev bara mer och mer gälla tills de gick upp i falsett...Och förhoppningsvis hade du också en lugn, självsäker pedagog som inte bara skapade studiero utan också studieglädje, med nästan osynlig auktoritet snarare än hårda ord.

Senare såg jag att Svenska Dagbladets Idagredaktion samma dag hade inlett sin serie "Peppa eller pressa" med ett par artiklar om belöningssystem - för och emot. Det är ju ett ämne som har diskuterats många gånger nu. Det kom för några år sedan flera olika föräldrakurser med kbt-metoder, som t.ex. Cope och Komet. (Migotrappan är en ganska ny produkt i denna anda.) Familjer vittnade om lugn och framgång, Lars H Gustafsson och några till kritiserade och talade om "skamvråns återkomst", Petra Krantz Lindgren skriver om vad som kan gå fel med exempel även från skolans värld, Komet svarade på kritiken...och debatten lär fortsätta. Tur är väl det!
:-)

En morgon hörde jag en mamma säga till sin tjurige son att "om du inte skärper dig nu så får vi börja med stjärnorna igen!". "Nej, mamma! Inte stjärnorna!". Förespråkare eller motståndare spelar ingen roll när man hör det - som hot och bestraffning tror jag inte metoden var tänkt att användas! (Tänker du "Vad då stjärnor?" Förklaring här.)

Lite mer läsning för den som vill:

Kometprogrammet har i sitt pressarkiv en artikel från lärarnas tidning (pdf) om Komet i skolan.

Och här finns en längre artikel av Lars H Gustafsson. Någon får gärna berätta för mig om den är bra; har inte orkat läsa den än!

Och till sist (hon får mig oftast att garva, ibland att sucka uppgivet): Min magkänsla är att tjat är dåligt, men visst kan man välja att tjata om man hellre vill det än "belöna".

Fast vad är det för belöning som är bäst? Inte pengar, säger de flesta såklart, men vad gör man när barnen blir äldre och ett djurparksbesök vid 20 stjärnor inte längre smäller så högt? Nä, nu måste jag avsluta detta inlägg...Anna och Ebbe vill ha hjälp med frukosten!

Härligt när man har möjlighet att följa med på skolutflykt!

Särskilt en strålande vacker vårdag.

Målet var havet.

Skor och strumpor åkte av.

"Det är inte alls kallt!"

Har man plurrat får man låna frökens byxor.

Vid havet är det skönt och livet leker även om man hamnat i vattnet.

Men, jag funderar idag på allt tjat, gnat och skäll som borde skapa skavsår i våra stackars barns öron.

Hemma på morgonen: Sätt på dig nu, var är väskan, varför slänger du bilen där, har du inte druckit upp din mjölk?!

På vägen till havet: Rättning i ledet, se upp för bilarna, måste ni skrika istället för prata?
På vägen hem från havet: Skynda, skynda, tid att passa!

Hur gör man!? Hur gör man för att inte bli en tjat-gnat-skäll-vuxen? Skulle vi utsätta någon annan för det som vi bombarderar våra barn med? Men de älskar oss ju ändå...beundrar sina "fröknar", avgudar (än så länge) sina föräldrar. Suck.

Tills jag är en bättre människa, lugn och harmonisk, välplanerad och aldrig stressad...tills dess försöker jag fylla på i andra vågskålen med kärlek-lek-skratt-ord så ofta jag kommer ihåg det. Försöker komma ihåg det oftare...

Glada fröken och arga fröken

En skolklass på pendeltågsstationen. Glada fröken och arga fröken håller ordning på barnen.

Glada fröken berättar hur de ska åka för att komma till museet. Berättar hur glad hon är att åka dit, hon vet att det är en bra utställning.

Arga fröken ropar "Lyssna nu!" eller "Sluta med det där!". Sätter båda händerna om en pojkes huvud, vrider huvudet mot glada fröken: "Där! Lyssna nu!"

Glada fröken (till huvudvridna pojken): "Hörde du vad jag sa? Vad sa jag då?"

Pojken svarar. Rätt såklart.

Jag undrar varför glada fröken kliver in i arga frökens verklighetsuppfattning.

Livvaktsskydd mot mobbare

Föräldrarna anlitade en livvakt till sin 11-årige son när mobbningen inte upphörde.
"Ja, vad gör man inte för sitt barn" kommenterade E.


Påminner mig om att jag tänkte samla några länkar om mobbning:


Umo (ungdomsmottagningen på nätet, som förresten är superbra) berättar om mobbning.


Friends grundades för tolv år sedan av Sara Damber.


Barnombudsmannen skriver om mobbning också såklart.


Brottförebyggande rådet lyfte för några veckor sedan fram kopplingen mellan mobbning, skolklimat och utsatthet för skolvåld. Där finns också en rapport om metoder mot mobbning av Per Alvant.


Ann Collste och Cathrine Hedborg berättar på sin blogg om mobbning att de påpekat en översättningsmiss i Per Alvants rapport.


Projekt Enodo stödjer tydligen föräldrar till barn som blir kränkta eller mobbade i skolan har också en blogg.


Björn Hultman blandar dikter, artiklar och betraktelser, driven av ilskan över det han själv utsattes för. Starkt.


Eva Larssons sajt om mobbning är inte uppdaterad på sista tiden, men där finns några intressanta artiklar. Klicka på Media för att hitta dem. Hon pratar bland annat om den viktiga skillnaden mellan konflikter och mobbning och hur vuxna kan visa ett sunt och rakryggat ledarskap för att få en bra miljö i skolan.


Som jag berättade i förra inlägget om mobbning - när jag själv var barn var jag helt och fullständigt övertygad om att mobbning inte var något som de vuxna kunde göra något åt. Hmm, man vill ju inte tro det nu som vuxen. Nä, skulle mina barn drabbas hoppas jag verkligen de berättar.

Än så länge svarar Anna "rätt" på den helt ovetenskapliga (även om jag vet att många tror som jag, till exempel Björn Hultman) mobbnings-test-frågan "Vad tycker du om gympan i skolan?". Anna brukar säga att gympan är det roligaste av allt i skolan. Dåså.

Skolan kanske ska få stänga av stökiga elever.


Spontan reaktion: Det känns inte bra.


Hmm...


Haha...


.

Påskpaus

Ja, vi har påsklov!

Glad Påsk!

En direkt uppmaning

Ibland blir man förvånad. Därför en uppmaning:
Du som läser detta - du använder väl det utmärkta ordet "snippa"?
Kristina Henkel har gjort i ordning ett A4-blad (pdf) om ordet snippa.