Skolförälderns dåliga samveten

- Anna har nästan jämt fett hår för att vi inte orkar få henne att duscha tillräckligt ofta.

- Flera dar har jag glömt att ta Ebbes regnkläder till förskolan. Häromdan regnade det. "Eeh...Kanske kan han få låna någons...? Jag hinner inte gå och hämta." Fast nog kunde jag ha tagit ett senare tåg. Orkade inte, var närmare sanningen.

- Anna har aldrig någon frukt med sig.

- Imorse fick Ebbe skäll för att han stannade cykeln framför mig. Fast det ju inte var hans fel att jag inte kunde stanna snyggt och slog i knät...

- Idag skulle Anna haft matsäck med sig. Lång promenad-utflykt skulle de på...

- Ikväll blev det fil och flingor till middag.

- Ebbe verkar inte ha många kompisar på förskolan. Hade vi kunnat göra något för att hjälpa honom på traven? Orka bjuda hem dagiskompisar och så vidare...

- Måndag kväll. Börjar bli sent. LÄxan ska lämnas på onsdag. Alltid i sista minuten.

Aldrig räcker man till.

Vakna = gnälla

Alltid. Suck.

Och alltså:
Sover man längre än barnen blir man väckt av gnäll.
Härligt.

Lite orolig är jag allt

För hur det ska gå för Ebbe i skolan.

Han är en annan sort än Anna. Truligare. Mindre social. Har vansinnigt svårt för att ta motgångar. (Verkligen, alltså. Skriker rakt ut om han inte lyckas.)

Det har varit mer kring honom i förskolan. Att han skrikit och bråkat. Att andra slagit honom. Har han varit mobbad? Svårt att säga, personalen pratar inte i de termerna. En period tyckte vi nästan han blev stämplad som problem-barn. Det är bättre nu.

Men visst undrar man hur det ska gå i höst!

En kompis till barnen gör också sina föräldrar oroliga inför skolstarten. Hon tystnar i sällskap med de flesta vuxna. Även oss som hon träffat i flera år. Inte ett ljud kommer över hennes läppar. Man kan möjligen få henne att nicka eller skaka på huvudet om man ställer ja- och nej-frågor. Fast jag har hört henne många gånger när hon leker med Anna och Ebbe - då är hon sprudlande, påhittig, rolig! (Och sen ser hon mig och leken dör.)

De små fina! Man oroas och tänker. Kan man göra något?

Utvecklingssamtal

...har vi haft. Och allt går så bra, så bra! Det är bara att vara tacksam och glad.

Det går så lätt med Anna att risken är att man missar att pusha henne, att få henne att töja sina gränser och utmana sig själv.

Självklart har Anna saker hon ska lära sig, nya mål som vi skrivit i utvecklingsplanen. Så här står det:
Jag ska använda stor bokstav i början på varje mening.
Jag ska bli ännu säkrare på att läsa.
Jag ska bli helt säker på addition och subtraktion 0-20.
Jag ska kunna klockan, hel, halv, kvart över och kvart i.
Annas lärare kommenterade så här:
Stor bokstav, det gäller bara att hon tänker på det.
Det där med läsningen kommer stå i din utvecklingsplan ända tills du slutar skolan!
Klockan kan ni träna mycket på hemma.

Jahapp. Kanske blir det mer att bita i när Ebbe börjar skolan.