Skolbarnsbloggen

Morgonrusning

2010-12-18T22:14:00.002+01:00

Dessa mornar denna hösten...

Alltid sena. "Gå nu, så ni inte kommer försent" säger jag när jag inte hunnit packa mina prylar. Kommer på nåt mer jag glömt. Hoppas bara barnen har det de ska ha. "När var det skridskoutflykt? Inte jympa idag i alla fall, va?"

Ibland hinner jag springa ifatt dem. Betraktar dem bakifrån. Anna med bestämda steg, vill absolut inte bli sen. Ebbe småspringer i intervaller för att hinna med. Inget gnäll med storasyster, minsann! Med mig hänger han i min hand hela tiden. "Vänta! Du går för fort!"

Det dåliga samvetet, en klump i magen. Värst när jag inte alls hinner ifatt. Tar bussen och åker förbi skolan istället. Tittar intensivt på dem tomma skolgården. Hoppas det gick bra.

Läx-tårar

2010-11-18T20:59:00.002+01:00

Oftast är det E som läser läxor med Anna. Idag var det jag. Och Anna började gråta av frustration...
"Jag förstår inte vad du menar!!!"
Det är inte lätt att hjälpa utan att säga svaret, ju!
Men Anna har ganska god självinsikt: "Åh, nu räcker snart inte mitt tålamod längre" sa hon innan det brast.
När det var lite lugnare berättade hon att hon inte tappar tålamodet i skolan; hennes lärare förklarar bra och frågar till och med om alla har förstått.
Läxan blev gjord i alla fall; det blev riktigt skoj när jag släppte mina försök att ge förslag på hur hon kunde tänka och istället gav ledtrådar till svaren...

Att vilja dö

2010-10-27T10:52:00.002+02:00

Jonas Gardell berättade något jag inte vill höra. Förresten var min gympapåse gulrutig med broderier. Alla andra hade köpta påsar.

kvarsittning

2010-10-26T20:54:00.003+02:00

På föräldramötet för ett tag sen sa Annas lärare att de som kommer försent på mornarna ska få kvarsittning på fredagseftermiddagarna...
Vi borde följa upp det där. Skapade många frågetecken hos oss.

Abbes pappa skrev om Samlarpryldilemmat

2010-10-03T19:31:00.002+02:00

Bakugan, pokémon, spelkulor, filmisar (minns ni?), bokmärken, pogs, hockeykort...äh, orkar inte ens tänka efter vilka alla möjliga prylar det funnits och finns. Barn har alltid och kommer alltid att samla, byta, köpa, lura av varandra, slåss om och stjäla det som för tillfället är populärt och ger hög status. Ofta är det kul grejer att sysselsätta sig med. Första gången Ebbe fick leka med Bakugan höll han koncentrationen i timmar.
Men problem blir det lätt. Särskilt bland barn som redan är osäkra, jagar status och mobbar. Ingen självklar lösning finns, men ingen skola kan låta bli att diskutera hur man ska förhålla sig till samlarprylarna.
Abbes pappa beskriver barnets dilemma mycket bra. Läs gärna kommentarerna - smärtsamma minnen seglar upp till ytan hos flera läsare!

Barnen berättar för Mia

2010-08-30T16:35:00.000+02:00

Mia Blomgren är en av Sveriges Radios stjärnor. Med stor nyfikenhet får hon både gamla och unga att prata.

Nu har hon gjort ett program för Barnen. Hon pratar med barn och unga om idealsamhället.
Lyssna!

Skolstart

2010-08-26T19:24:00.005+02:00

Nu har även Ebbe börjat skolan! Han har Annas lärare från förra året. Anna har en ny lärare. Igen. Hmm. Nå, det funkar för henne. Hoppas det funkar för alla andra barnen.

En annan förälder tyckte inte första intrycket av nya läraren var så positivt, att hon verkade ointresserad. Jag hoppas hon är intresserad av barnen! Och bara var stressad första dan.

Anna går nu i en "ren" tvåa och har fått nya klasskamrater, och Ebbe går i en "ren" förskoleklass. Det är färre (om ens några?) årkursblandade klasser på skolan i år.

Apropå Björklunds senaste...

2010-08-10T14:19:00.004+02:00

Jag besöker väldigt gärna mina barns skola. Fast helst inte för att se till att de sköter sig. Det lär ju inte hålla i längden. Men har jag då inte sett några stökiga elever i Annas skolmiljö? Måste inte något göras?! Jo, kanske, men de "stökiga" elevernas föräldrar lär inte vara de första att vilja kommenderas till skolan för att hålla koll på sina barn...

Anne-Marie Körling är alltid resonerande och står alltid på barnens sida. Läs här vad hon säger om Björklunds senaste förslag.

Sommarlov nu, alltså...

2010-07-22T09:03:00.004+02:00

Jodå, vårterminen tog slut för oss också.

Skolavslutning...Barnen var så sommarglada och vackra. (Även om vi hade en situation som något påminde om Mona och hennes taliban...man borde ha gått och shoppat avslutningskläder - det hade vi inte tid med!) Rektor höll tal och lärarna gav barnen sommarläxor ("läs massor av böcker!" "räkna allt du kommer över!" "lek ute så mycket du kan!") Barnen sjöng så himlen lyfte en aning.
Och nu är det sommarlov. Långresan till släktingar har vi klarat av. Nu är vi hemma, turas om att jobba (föräldradagar kvar!), har små hemmaprojekt på gång (typ ikea-möbler och förrådsröjning) och försöker fixa lite kul för ungarna också.
Hmmmm...igår ägnade jag hela dan åt att tjata på Anna och Ebbe och deras kompisar att de inte fick vara inne bland stök, verktyg, garderober som är på väg att tippa..."Ut i solen! Här får ni ikea-kartonger, bygg en koja, vettja!" Och aldrig hann jag fixa nåt inne heller för det ska badas på stranden och det ska lagas mat och man ska hjälpa till med en pilbåge eller rollerblejdsen eller lösa en konflikt...

Läs gärna Ninni Schulmans krönika om sommarlov:

"Sommarlov. Det är nu det ska hända, allt detta magiska som barnen ska bära med sig genom livet. Hitta snäckorna att ta med till förskolan som "sitt sommarminne", fiska upp de stora fiskarna, sova i tält och åka båt.
Och så Kolmården och Legoland och Astrid Lindgrens värld på det.
Man kan bli stressad för mindre.
Men på senare tid har det ändå blivit en liten trend att inte göra någonting. Det finns böcker som lär ut den, i vår aktivitetsspäckade tid, bortglömda konsten. Det finns coacher som vägleder.
Jag får ändå en känsla av att om man ska göra ingenting så ska man se till att göra det på rätt sätt."

Japp. Så är det. Ständigt detta prestationstänk. Träffar man en bekant och pratar om vad vi gör nu när vi är lediga, ja då är det tur att vi kan prata om den där långresan så att de liksom förstår att vi inte orkar vara så aktiva under andra halvan av lovet...

Och så börjar man tänka på hösten och att vi inte anmält dem till varken dansen eller musikskolan som vi pratat om...

Nä! Nu vaknar de små....9:30, tidigt idag! (Obs, ej ironi.) Så nu ska jag sätta igång den här sommarlovsdagen. Utan krav på prestation.

Toppen med Anders på morgonen

2010-06-03T08:12:00.005+02:00

Morgonhumöret räddas hemma hos oss av Anders Johansson! Har du inte sett Fiska med Anders, så skynda dig att kolla in Anders och Agnes här!

(Ja, Anna och Ebbe går direkt från sängen till teve-soffan. Framför teven äter de frukost, borstar tänderna och klär på sig. Med blicken limmad på teven. Sen säger vi "Efter Breven från Felix är det dags att gå på en gång" och oftast funkar det...)

Skolförälderns dåliga samveten

2010-05-31T19:57:00.000+02:00

- Anna har nästan jämt fett hår för att vi inte orkar få henne att duscha tillräckligt ofta.

- Flera dar har jag glömt att ta Ebbes regnkläder till förskolan. Häromdan regnade det. "Eeh...Kanske kan han få låna någons...? Jag hinner inte gå och hämta." Fast nog kunde jag ha tagit ett senare tåg. Orkade inte, var närmare sanningen.

- Anna har aldrig någon frukt med sig.

- Imorse fick Ebbe skäll för att han stannade cykeln framför mig. Fast det ju inte var hans fel att jag inte kunde stanna snyggt och slog i knät...

- Idag skulle Anna haft matsäck med sig. Lång promenad-utflykt skulle de på...

- Ikväll blev det fil och flingor till middag.

- Ebbe verkar inte ha många kompisar på förskolan. Hade vi kunnat göra något för att hjälpa honom på traven? Orka bjuda hem dagiskompisar och så vidare...

- Måndag kväll. Börjar bli sent. LÄxan ska lämnas på onsdag. Alltid i sista minuten.

Aldrig räcker man till.

Vakna = gnälla

2010-05-14T08:37:00.000+02:00

Alltid. Suck.

Och alltså:
Sover man längre än barnen blir man väckt av gnäll.
Härligt.

Lite orolig är jag allt

2010-05-09T05:47:00.000+02:00

För hur det ska gå för Ebbe i skolan.

Han är en annan sort än Anna. Truligare. Mindre social. Har vansinnigt svårt för att ta motgångar. (Verkligen, alltså. Skriker rakt ut om han inte lyckas.)

Det har varit mer kring honom i förskolan. Att han skrikit och bråkat. Att andra slagit honom. Har han varit mobbad? Svårt att säga, personalen pratar inte i de termerna. En period tyckte vi nästan han blev stämplad som problem-barn. Det är bättre nu.

Men visst undrar man hur det ska gå i höst!

En kompis till barnen gör också sina föräldrar oroliga inför skolstarten. Hon tystnar i sällskap med de flesta vuxna. Även oss som hon träffat i flera år. Inte ett ljud kommer över hennes läppar. Man kan möjligen få henne att nicka eller skaka på huvudet om man ställer ja- och nej-frågor. Fast jag har hört henne många gånger när hon leker med Anna och Ebbe - då är hon sprudlande, påhittig, rolig! (Och sen ser hon mig och leken dör.)

De små fina! Man oroas och tänker. Kan man göra något?

Utvecklingssamtal

2010-05-08T05:30:00.003+02:00

...har vi haft. Och allt går så bra, så bra! Det är bara att vara tacksam och glad.

Det går så lätt med Anna att risken är att man missar att pusha henne, att få henne att töja sina gränser och utmana sig själv.

Självklart har Anna saker hon ska lära sig, nya mål som vi skrivit i utvecklingsplanen. Så här står det:
Jag ska använda stor bokstav i början på varje mening.
Jag ska bli ännu säkrare på att läsa.
Jag ska bli helt säker på addition och subtraktion 0-20.
Jag ska kunna klockan, hel, halv, kvart över och kvart i.
Annas lärare kommenterade så här:
Stor bokstav, det gäller bara att hon tänker på det.
Det där med läsningen kommer stå i din utvecklingsplan ända tills du slutar skolan!
Klockan kan ni träna mycket på hemma.

Jahapp. Kanske blir det mer att bita i när Ebbe börjar skolan.

Ta ledigt?

2010-04-23T06:04:00.002+02:00

Kan man få ta barnen från skolan en vanlig vardag av ren bekvämlighet? Typ. Nu var det nämligen länge sen vi gick på museum eller gjorde nåt annat kulturellt tillsammans med ungarna...Skulle gärna gå på Kulturhuset. Ta plats! är en rolig utställning med konstverk som man själv är med och skapar. Har varit där och tänkt att "detta måste jag ta med barnen på".
Men bara tanken på att gå där en lördag gör mig trött...känns som hela Storstockholm samlas i city på lördagarna...En vardag, med mer lugn och ro...det lockar, men vad säger "fröken" då?!

Apropå detta kunde man tro att jag skulle se det som helt omöjligt att låta barnen vara lediga för en längre resa. Fast det är ändå annorlunda. Ser fler argument både för (läs gärna kommentarsfältet också) och emot. Tur att vi inte har så mycket pengar, så jag inte behöver ta ställning. Haha!

Bokslukandet har börjat så smått!

2010-04-12T05:18:00.003+02:00

Påskresan tog fyra timmar, enkel väg. Det räckte för att Anna skulle hinna läsa ut Kärleksmysteriet, en bok i serien om Lassemajas detektivbyrå. Nu flyter det på när hon läser! Roligt!

Får väl tipsa min dataunge om sajten också. Och kanske pysselböcker är roligt...nä, nu får jag ge mig, de har högar med pyssel-, bokstavs- och sifferböcker...!

Jajamensam, barnen är kvinnornas ansvar.

2010-03-23T09:00:00.004+01:00

Varför ligger artiklar om barn på Aftonblaskans "kvinnor-avdelning" Wendela? Som till exempel den här om bra och dåliga "barnsajter". Aftonbladet anser alltså att ungarna bara är kvinnornas ansvar.

Mötte en mamma...

2010-03-23T08:38:00.002+01:00

...som också var på väg till skolan med dottern. "Vi saknade dig på föräldramötet!" sa hon och syftade på det stora föräldramötet med rektor som alla bjuds in till ett par gånger per år.
"Nä, vi kunde inte...då var ni bara två den här gången då?" Svar: "Vi var faktiskt tre föräldrar i alla fall!"
Haha...tre föräldrar av några hundra möjliga.

Ketchupmamman for president

2010-03-12T22:19:00.001+01:00

E-x-a-k-t.

"Barn är ett folk och de bor i ett främmande land..."

2010-03-05T21:02:00.002+01:00

Apropå inlägget igår. Det var en låt jag verkligen hatade som barn. På grund av den där första raden.

Vaddå "främmande land"? Vi lever ju i samma verklighet som de vuxna, minns jag att jag tänkte. Trots att jag själv var så mån om att hålla de vuxna utanför vissa delar av livet så tyckte jag ändå den där texten var så idiotisk.

Vill du fatta så kan du fatta, liksom!

Ja ja, fin beskrivning av barns fantasi och lekar. Visst, visst. Men det där dumma påståendet om barn som nåt slags ufon. Nä, jag gillar den fortfarande inte.

Om att skvallra för fröken...

2010-03-04T20:53:00.003+01:00

Ebbe slog mig idag vid matbordet. Anna kommenterade genom att berätta att en viss pojke i skolan brukar slåss. E frågar naturligtvis lite mer om när och hur det brukar hända och säger att då får vi prata med fröken om det.

Det ville hon absolut inte! Samtalet urartade i en hel del skrikande om att vi inte fick prata med fröken för det blir så konstigt då!

- Då vill fröken bara prata med mig efter skolan och det vill inte jag, förklarade hon när hon lugnat sig lite. Det hade tydligen hänt några gånger och då brukar klasskamraterna fråga så mycket efteråt, "vad pratade ni om då?" "vad ville hon?", och det är inte roligt.

- Och förresten så har Edit och jag redan pratat med honom!

Edit är en klasskamrat.

Så vi pratade - igen - om att alla vuxna på skolan har ansvar för att alla barnen mår bra och att föräldrarna ska berätta för lärarna om barnen berättar saker hemma som kanske inte lärarna vet.

Jo, hon gick med på att det väl måste vara så.

Just detta tillfälle hade tydligen en lärare uppmärksammat händelsen, som tydligen var en knuff.

Vi har alltså haft den här diskussionen förut. För mig är det väldigt viktigt att respektera känslan. För om Anna upplever att det blir konstig stämning när någon går till fröken, är det ju så. Inte ska de tvingas att prata med någon vuxen i så fall.

Men de ska ju inte behöva känna så. Det borde vara naturligt att prata med en vuxen. Vi vuxna lär aldrig förstå hela spelet mellan barnen, men jag tror ändå att det blir bättre om vuxna och barn jobbar tillsammans.

Vindsröjning?

2010-02-23T11:18:00.002+01:00

Längst in på vinden ligger mina gamla skolböcker. Någon gång under sportlovet kanske jag får tid att klättra in där och dra fram dem? Skulle vara kul att visa ungarna. Jämföra och prata lite...

Ny start i höst

2010-02-23T11:02:00.002+01:00

Innan det förra året tog slut kom papperna om höstens skolstart. Blanketter för att önska skola. För Ebbe - den lille plutten! Han vill gå på samma skola och i samma hus som syrran. Snart har vi två skolbarn.

Överbeskyddande

2010-02-12T14:25:00.001+01:00

Hemma idag. Gjorde nyss som E brukar göra på eftermiddagarna: ringde fritids och sa att Anna får gå hem själv. Nu om hon vill. Eller om en timme ifall hon vill vara med på "Let´s dance" som de skulle ordna. "Nej, jag vill inte prata med henne. Hälsa det bara. Pratar vi så vill hon bara att jag ska möta henne." Sa jag och tänkte att funkar det för E borde det funka för mig. Hon kan ju gå själv. Men är lite harig alltså. Minns inte om jag skrivit om det innan, men jag lyckas aldrig övertala henne att gå själv till skolan på mornarna, fast jag lovar att gå dit och säga hejdå när jag lämnat Ebbe på förskolan.
Och konstaterar när jag lagt på att nu ska jag själv gå en timme och fundera på om hon redan har gått och råkat ut för något på vägen eller om hon är kvar och dansar loss på fritids. Suck. Snacka om att vara harig.

Individuellt

2010-02-12T10:31:00.003+01:00

Apropå mitt besök i skolan: En sak som slog mig var att man verkligen försöker låta varje elev arbeta i sin egen takt och på sitt sätt. Dagen började med att alla elever tog fram det de arbetar med just nu. Och ingenstans bland de runt 25 eleverna såg jag två elever som arbetade med samma uppgift!
De har olika läseböcker och ligger också på olika ställen i böckerna, som jag förstod det när jag senare under dagen fick sitta med i en läsgrupp, där eleverna läste högt för sin lärare och ett par av kompisarna.
Vilket jobb för läraren - bara det att hålla reda på vad eleverna gjort och inte! Och samtidigt hinna se varje elev - vad alla kan och inte kan. Som Öpedagoden här.
Eleverna var förresten väldigt självständiga. Nästan alla visste vad de skulle ta fram för något och vad de skulle göra. Och de flesta arbetade på, även om det blev lite rörigt och ljudligt ibland.
Duktiga var de också. Jag fick vara med och hjälpa till där det behövdes och det var så roligt att se att man, om de hade kört fast, bara behövde ge en liten tankepuff i rätt riktning, med någon lämplig fråga, för att de skulle komma vidare. Imponerad!

Annan tideräkning

2010-02-08T21:01:00.003+01:00

Nästan varje morgon, på väg från skolan, brukar jag möta en mamma och hennes dotter. De småpratar stilla och verkar ha all tid i världen där de lunkar mot skolan eller strosar över skolgården som nyss tömts på barn när skolklockan ringt (den funkar ibland). Medan jag strax innan med andan i halsen nästan puttat in Anna och gastat om att "nu måste du skynda dig att ta av kläderna och häng upp väskan, här är gympapåsen, gå in och sätt dig nu, alla andra har redan satt sig!".
Måste försöka komma åt att fråga Annas förra fröken om detta fenomen; tror hon har denna flicka i sin klass...Kanske är mamman en av dessa människor som inte låter sig stressas av några klockor eller scheman eller "vad-ska-folk-tycka". Själv har jag aldrig varit särskilt stresstålig (hur modernt ordet än varit) och när livet just nu matar mitt stressmonster så är jag kanske väldigt avundsjuk.

Alien i främmande galax

2010-01-26T06:58:00.002+01:00

Har varit med lite i skolan, häromveckan en hel dag. Anledningen är att jag verkligen behöver vila från jobbet, få lite nya tankar och intryck (balansera livet?) och i det läget vore det ju dumt att inte utnyttja de föräldradagar jag har kvar att ta ut.
Det är sällan jag känner mig så bortkommen! Lärare och fritidspersonal säger välvilligt att "det är så bra att vara en extra vuxen". Fast de tycker nog jag är lite knäpp också.

"Ååååhh....ikväll ska jag på föräldramöte!!!"

2010-01-18T17:01:00.001+01:00

En kollega gnäller om föräldramöten.
"Varje gång jag har varit på föräldramöte har jag sagt 'aldrig mer - en hel kväll förstörd igen'. Skicka ett mejl! Så viktigt var det inte..."
Fast tydligen ska han ändå dit igen ikväll.

Försöker hålla fast vid nuet

2010-01-14T18:41:00.003+01:00

Idag var det gymnasievalsbilaga i en av tidningarna. Inte dags för den våndan än i alla fall. Fast det kanske bara blir jag som våndas.

Teve eller pulka?

2010-01-12T10:35:00.000+01:00

Jullovet gick fort! Vi har, som de flesta i landet, haft gott om snö och kyla. Våra ungar är inte mycket för utevistelser när det är kallt....kan ju bero på att de har föräldrar som inte direkt hoppar ut i snön heller. En (1) gång fick jag ut både mig själv och Anna och Ebbe på en stund i pulkabacken. Vi hade såklart skitkul när vi väl kom ut. Fast de fick blåmärken på ryggen när de for över guppet.
Annars har det varit mycket dator under lovet. De första dagarna satt de vääldigt länge framför teven. Då bestämde vi tevetid. Efter julkalendern på morgonen skulle de stänga av och de fick inte sätta på teven igen förrän Bolibompa började på kvällen. Ett par dagar lekte de rätt mycket med utklädningaskläderna. Julafton kom och gick och julklapparna kom till användning. Men så kom de på att de ville spela spel på datorn. Och det gör man ju på spela.se eller på svt.se...där ju även julkalendern finns att titta på! Och titta på igen. Och igen. Och igen! Vi har två datorer och ibland spelades superhjältemusiken i kanon från arbetshörnan respektive soffan...Våra barn ger Superhjältejul högt betyg. Och ja, musiken var bra!
Själv har jag väl tillbringat en del tid framför datorn också. När någon dator var ledig. Inte bloggat här. Men läst bloggar. Massor av bloggar läser jag. Återkommer till några av dem allt eftersom.
Nu är skolan igång igen!

Förr i tiden var inte så länge sen

2009-12-07T15:18:00.005+01:00

Vi var på ett ställe där de hade en gammeldags skolbänk. Med fast sittbänk och väldigt lutande lock...

"Kanske var det en sån här skolbänk som Kulla-Gulla satt vid", säger jag till Anna.

Vi högläser just nu Kulla-Gulla-böckerna.

"Jag hade också en sån bänk", berättar E.

"?!?"

"Ja, det var en gammal skola där jag gick ettan! Och en gammal fröken...vet ni vad hon gjorde? En gång förstod jag inte en uppgift i matteboken. Man skulle färglägga så många träd som siffran visade, men jag färglade alla. Då kom hon och nöp mig i örat", berättar E och nyper Anna i örat för att visa. "Hon sa ingenting, bara nöp mig i örat. Jag våga knappt titta i matteboken efter det!"

Vi konstaterar att ingen av Annas fröknar skulle göra så. De skulle fråga hur Anna tänkte och läsa uppgiften tillsammans med henne.

Mm, så kunde det gå till fortfarande i mitten av sjuttiotalet. På E:s skola skulle man dessutom stå bredvid bänken när man svarade på en fråga från fröken.

Precis så här såg bänken ut.
Bilden har jag lånat från en gammal sida på Gislaveds kommun. Hoppas de inte misstycker.

På väg tillbaka...

2009-12-01T22:32:00.004+01:00

Lämnade Skolbarnsbloggen åt sitt öde några veckor...har varit mycket att hantera i livet. Men jag har inte gett upp. Tack Öpedagogen och Kalkstenssommar för era uppmuntrande kommentarer!

Vi har nyss haft utvecklingssamtal. Det var ju bara roligt. Det går så bra och Anna utvecklas både i sitt lärande och i samspelet med kompisarna. Det senare handlar t.ex. om att de i början av terminen hade svårt för (gillade inte) att ta hjälp av vuxna när det blev konflikter. Och bråken blev gärna väl dramatiska. Nu kan de inse att det är inte hela världen om man tycker olika.

Ja, roligt att sitta på utvecklingssamtal. Nästan så att man skulle önska lite mer att få bita tag i...men man vet ju inte hur det blir när Ebbe börjar nästa höst. Kanske får jag ångra de tankarna då... ;-)

Och Annas lärare kunde naturligtvis också se vad Anna kan utveckla, vad nästa steg är. Fortsätta träna för att få flyt i läsning och skrivande. (Sa hon inget om matte? tänker jag nu...) Anna vill väldigt gärna läsa högt på kvällarna. E och jag brukar alltid läsa för barnen på kvällarna. Och nu läser hon så pass bra att till och med lillebror orkar hålla koncentrationen uppe. I början suckade han högt när Anna ville ta över högläsningen. :-)

Höstlov...

2009-10-26T02:44:00.002+01:00

...var det tänkt. Vaknar halv tre och har ångest för allt jobb som inte blev klart förra veckan. Hur klämma in det utan att ungarna tycker jag är frånvarande? Nu kanske?

Särskilda barn eller särskild skola

2009-10-22T09:40:00.003+02:00

Särskolan är en egen skolform som är rätt unikt för Sverige.

Under ett antal år skrevs allt fler barn in i särskolan. (Det sägs att det nu planat ut - fler än tidigare, men inte ökande längre.) Har man sett det som en lätt lösning att placera barn med problem där? ("barn med problem" - vem är det som "har problem" egentligen...?

Uppdrag granskning på SVT om detta.

Det är fel att sätta barn som inte har en intellektuell funktionsnedsättning i särskolan. Om man dessutom inte tycker att vi ska ha en särskiljande skola, ja, då blir det ju dubbelt fel.

Särskolan skiljer ut människor för resten av livet. Föräldrar, tänk på det när ni står vid vägkorsningen!

Läs också vad Anne-Marie Körling skriver om skolan som ständigt söker fel.

Läxor, innebandy och regnlek

2009-10-11T17:35:00.002+02:00

Idag tog det en stund att motivera Anna till läxläsning. Kanske är det lite mycket just nu?

- Läsläxan. Barnen läser till varje torsdag några sidor i läseboken. I skolan läser de sedan i smågrupper.

- Skrivläxan. Fem ord i skrivboken. Alla ska få varsin mening. Häromdagen skrev Anna en mening till ordet lök. "Jag sover med min lök." Eeehh...?!

- Matteläxan. Dra streck mellan prickar så det blir en bild. "Men var är ettan?" Det knepiga denna gång var att det började på 38! (Vi ska träna på 1-100 framlänges och baklänges är det tänkt. Hmm...vi kan väl putta in sånt som "Kan du räkna från 50 ner till 40?" då och då. Jodå. Det ska nötas in!)

Plus att vi tyckte hon kunde träna lite innebandypassning inför nästa tillfälle i innebandyskolan.

E och hon kom fram till att hon skulle varva. Startade med innebandyn som bara var kul. Sen kunde hon spela lite på datorn innan hon skulle göra läsläxan.

När hon väl läst de anvisade sidorna i läseboken ville hon inte sluta. Först skulle jag läsa resten av det mest spännande. Sen läste hon själv.

Inte vet jag om det är bra att vi läser för henne i förväg i läseboken. Vi har gjort det! Men nu sa jag i alla fall att när hon fått upp läsfarten, kanske till nästa bok, då tänker vi inte läsa i förväg för henne!

Anna har väl hunnit till punkt 10 i LUS. Typ. Så snart släpper det på riktigt.

Nu kommer hon in efter någon timme i regnet. "Jag är blöt och kall! Ska vi skaka hand?!"

Dags för kvällsmat!

Ett svart hål slukar mitt liv

2009-10-07T13:23:00.002+02:00

Det är dags att göra något av den här bloggen. Men man vill så mycket. Och det är som att försöka hålla vatten med bara händerna. Nu har Skolbarnsbloggen levat några månader. Jag har testat om det funkar att blogga, om jag vill blogga. Svaret är ja. Men om det ska bli något verkligt liv här så måste folk veta om att den finns. Kommentera, debattera och dela med sig! Vill ha det.
Men just nu...Stannar sent på jobbet för att hinna med. Hinner inte träna. Äter för sent på kvällen. Sent i säng. Vaknar halv fyra med jobbstressen snurrande från drömmarna ut i verkligheten. Har ont i ryggen. Behöver träna. Hinner inte. Har lust att skrika. Nej, jag skriker inte. Bara suckar. Och fortsätter jobba.
Den här bloggen ska inte handla om mig och jag lovar att strax återkomma med något skolbarns-relaterat igen. Det finns så mycket att kommentera och skriva om. Och så småningom få prata med andra om, när ni hittar hit!
Fast skolbarnsrelaterat är i och för sig detta suckande också, för vem blir självklart lidande? Jag har nästan inte läst en enda läxa med Anna sedan hon började ettan. Läxor kan man inte göra halv nio på kvällen.

Snusk

2009-09-24T18:25:00.001+02:00

Jaha, nu får man väl ta och begära ut inspektionsprotokollen från skolans kök. Skolfront har granskat.

Dåliga skolföräldrar?

2009-09-24T11:56:00.001+02:00

Imorse visade en klasskompis stolt sin färdiga läxa.

Ööhh...läxa? Anna hade inte fått någon läxa? Hittills har bara E hjälpt Anna med hennes läxor, men jag kunde ju också tänkt på att fråga - när man nu vet att det är läxa till varje torsdag.

Har också haft dåligt samvete för att jag inte frågat efter veckobrevet som vi saknat. Men det skulle börja skickas via mejlen och vi hade ju först i förrgår meddelat vår mejladress så det var inget konstigt.

Undrar om E sett till någon läxa? Nu ringer jag och kollar...[paus]...och svaret var nej.

Nåja.

Balansera säkert på nätet

2009-09-22T21:02:00.000+02:00

Så mycket att fundera på, men livet rusar...men jag vill fortsätta fundera här, även om inläggen inte kommer så ofta. Just nu sitter jag och försöker tänka ut ett inlägg om barn och internet. Störs av Ebbe som är trött så ögonen går i kors, men ändå hävdar att han inte kan sova, för han är rädd. Satt nyss där på sängkanten och försökte måla upp en bild av att vi tog det farliga och slängde i soptunnan...hmm, jag var nog inte särskilt övertygande. - Ebbe: Jag är rädd! -

Barn och internet...för några veckor sedan lyssnade en kollega på Vuxenkontraktets föredrag - Ebbe: Det kliar! - på sina barns skola. Finns väl fler som föreläser om barn och internet. Jag vet att jag har skrivit upp flera namn och lästips någonstans. - Ebbe: Det är varmt! - Men jag tänker inte leta efter dem nu. Vuxenkontraktets föreläsare visade, enligt kollegan, effektivt att vi föräldrar inte har en aning om vad ungarna pysslar med på nätet. Ja, det sägs att vi har dålig koll. Forskaren Elza Dunkels tycker att de som skrämmer upp föräldrar gör barnen en otjänst.

En av de senaste jag såg i raden av larmrapporter var - Ebbe: [gnäll-gnäll-gnäll] - Metros artikel om att unga tjejer fastnar i missbruk av sociala sajter. Mymlan kommenterar klokt och balanserat som alltid. Mia Ankarvall ligger steget före barnen!

- Har han somnat nu?! -

Här finns flera länkar om barn på nätet: webbkurser och böcker, filmer och artiklar. Namnet Post- och telestyrelsen är ålderdomligt, men när de samlar kunskap om säkerhet på nätet så borde de väl vara uppdaterade?

Lär återkomma till ämnet. Till exempel när jag hittat den där boken skolan delade ut till alla föräldrar i våras. Det var något om nätet och säkerhet och barn...

Stördes du av Ebbe? Jag med! :-)

Glad Eid!

2009-09-20T09:10:00.002+02:00

Uppmärksammar dina barns skola Eid Al-Fitr? Idag avslutas Ramadan med festligheter, presenter och godsaker.

V: Har ni pratat om islam i skolan?

Anna: Vad är det?!

V: Har ni pratat om ramadan i skolan?

Anna: Vad är det?!

V: Har ni pratat om eid i skolan?

Anna: Vad är det?!

Inte det, alltså!

Det har börjat (helvetes-kaoset eller upptäckar-idyllen?)

2009-08-20T20:26:00.005+02:00

Höstterminen har börjat. I media hörs en hel del om skolan, som vanligt vid den här tiden på året. Jag läser och tänker, men har ingen ork att formulera just nu. Dessutom var den senaste skolartikeln jag läste denna, som gjorde mig gråtfärdig och vill-skrika-svordomar-rasande på en gång. Skit. Man borde skriva när man är arg, men jag vill inte.
Så idag nöjer vi oss med detta: Till Annas stora förtjusning kan hennes nya lärare stå på händerna! Jag är också imponerad.

Bra start

2009-07-31T07:15:00.004+02:00

Skolstarten närmar sig allt mer. Till hösten blir det omorganisering av klassen. F-orna blir ettor. De nyblivna ettorna byter från den unga entusiastiska läraren till en äldre, men förhoppningsvis lika enstusiastisk lärare. Och engagemanget verkar finnas:

Anna fick ett vykort från nya läraren! Några rader om semestern och att snart ses vi igen och hur kul det ska bli. Så enkelt, men så omtänksamt. Jag blev ju rent tårögd!

Avslutning

2009-06-13T20:24:00.004+02:00

Regnet öste ner; vi klämde in oss i matsalen för att lyssna på de fina ungarnas sång och rektorns tal.

Vi har turen att kunna ha sommarlov nu. Ett par veckor på fritids, men det blir innan skolstart. Nu väntar sju låånga (hoppas jag) veckors ledighet!

Funderade på det där med present. Jag hann med att plocka en liten bukett under tiden ungarna övade själva i klassrummet innan själva avslutningen. Det fick bli Annas "present" till sin lärare. I julas fick Annas lärare en liten bok, inte dyr, jobbrelaterad, med endast ett band om för att inte bli så "presentig". Och fritidspersonalen har inte fått minsta blomma ens en gång...det är väl rätt trist i och för sig.

Men ja, jag är rädd att det blir allt för upphaussat kring presentande - med tävlan mellan föräldrar eller krav som en del inte klarar av. Terri Herrera Erikssons exempel verkar ju ganska sanslöst.

Vilket inte betyder att jag inte unnar "fröknarna" allt gott. Hög lön framför allt, och bra förmåner.

Ny serietidning

2009-06-07T21:09:00.002+02:00

Enligt Tinni på Skriet från Kärnfamiljen så är nya serietidningen Tivoli en barntidning med genustänk och suveränt bra pyssel. Okej, jag ska leta rätt på den och testa!
Fast om man ska döma av webbplatsen (det ska man kanske inte, men det gör jag; ratar säkert många bra företag pga dåliga sajter) så är den rätt trist...på Tivoliwebben berättar apan Bibi att här kan du "träffa mig och mina vänner, kolla på bilder, läsa i våra dagböcker och skriva till oss". Djurens alltför ordrika dagböcker och några få bilder är inte mycket att hänga i julgranen jämfört med alla andra bra sajter för barn som finns. Men de är ju nystartade, så jag hänger kvar och kollar in vad de gör av det hela.
Och som sagt, serietidningen ska vi prova. Återkommer om den.

Läs i sommar!

2009-06-07T20:57:00.001+02:00

Magica de Hex (Annika Nasiell, redaktör på Barnens Bokklubb) skriver om att skapa fonologisk medvetenhet hos små barn. Roligare än det låter, faktiskt, eftersom det betyder härliga stunder med barnen och böckerna.

Anne-Marie Körling vill också att vi ska läsa för ungarna - gör det i sommar! Och så ger hon dessutom tips på hur vi kan bli medvetna om läsandet som vi ständigt gör och göra det lekfullt...

6 juni

2009-06-06T09:12:00.004+02:00

Själv tyckte jag det var synd att Nationaldagen blev helgdag. Det finns så många andra helgdagar att tillbringa med familjen och jag kan tycka att det är en poäng att just Nationaldagen firas på skolor och arbetsplatser! Men det verkar svårt att få riktig feststämning bland svenskarna om man inte får vara ledig! :-) Så okej då, nu firar vi!

Med livet på släp

2009-05-29T16:13:00.001+02:00

Bråttom, bråttom!
Anna i ena handen, frukosten i andra...

Möter klasskompisens mamma.
Lugnt strosande, såklart, från skolan.
Hon ler.
Mitt leende är urskuldande.
Varför?
Hon vet ju inget om oss.

Möter grannen med hunden.
"Har ni försovit er?!"
"Syns det, eller?"

Nåja.

Dom andra

2009-05-19T22:58:00.002+02:00

Aaaj....

"Inte stjärnorna, mamma!"

2009-05-16T06:48:00.004+02:00

Mina tankar i onsdags handlade om hur man kommer ifrån tjatet. Gav mig själv ett halvt svar i en bisats som gick ut på att det nog handlar mer om hur jag hanterar sakernas tillstånd än vad ungarna gör eller inte. För det är jag övertygad om, att de påverkas oerhört mycket av de vuxnas sinnestämning och förväntningar.

Om vi nu tar exempel från skolans värld: Visst minns du själv säkert läraren som aldrig lyckades få någon ordning i klassen trots många tillsägelser? De blev bara mer och mer gälla tills de gick upp i falsett...Och förhoppningsvis hade du också en lugn, självsäker pedagog som inte bara skapade studiero utan också studieglädje, med nästan osynlig auktoritet snarare än hårda ord.

Senare såg jag att Svenska Dagbladets Idagredaktion samma dag hade inlett sin serie "Peppa eller pressa" med ett par artiklar om belöningssystem - för och emot. Det är ju ett ämne som har diskuterats många gånger nu. Det kom för några år sedan flera olika föräldrakurser med kbt-metoder, som t.ex. Cope och Komet. (Migotrappan är en ganska ny produkt i denna anda.) Familjer vittnade om lugn och framgång, Lars H Gustafsson och några till kritiserade och talade om "skamvråns återkomst", Petra Krantz Lindgren skriver om vad som kan gå fel med exempel även från skolans värld, Komet svarade på kritiken...och debatten lär fortsätta. Tur är väl det!
:-)

En morgon hörde jag en mamma säga till sin tjurige son att "om du inte skärper dig nu så får vi börja med stjärnorna igen!". "Nej, mamma! Inte stjärnorna!". Förespråkare eller motståndare spelar ingen roll när man hör det - som hot och bestraffning tror jag inte metoden var tänkt att användas! (Tänker du "Vad då stjärnor?" Förklaring här.)

Lite mer läsning för den som vill:

Kometprogrammet har i sitt pressarkiv en artikel från lärarnas tidning (pdf) om Komet i skolan.

Och här finns en längre artikel av Lars H Gustafsson. Någon får gärna berätta för mig om den är bra; har inte orkat läsa den än!

Och till sist (hon får mig oftast att garva, ibland att sucka uppgivet): Min magkänsla är att tjat är dåligt, men visst kan man välja att tjata om man hellre vill det än "belöna".

Fast vad är det för belöning som är bäst? Inte pengar, säger de flesta såklart, men vad gör man när barnen blir äldre och ett djurparksbesök vid 20 stjärnor inte längre smäller så högt? Nä, nu måste jag avsluta detta inlägg...Anna och Ebbe vill ha hjälp med frukosten!

2009-05-13T20:45:00.003+02:00

Härligt när man har möjlighet att följa med på skolutflykt!

Särskilt en strålande vacker vårdag.

Målet var havet.

Skor och strumpor åkte av.

"Det är inte alls kallt!"

Har man plurrat får man låna frökens byxor.

Vid havet är det skönt och livet leker även om man hamnat i vattnet.

Men, jag funderar idag på allt tjat, gnat och skäll som borde skapa skavsår i våra stackars barns öron.

Hemma på morgonen: Sätt på dig nu, var är väskan, varför slänger du bilen där, har du inte druckit upp din mjölk?!

På vägen till havet: Rättning i ledet, se upp för bilarna, måste ni skrika istället för prata?
På vägen hem från havet: Skynda, skynda, tid att passa!

Hur gör man!? Hur gör man för att inte bli en tjat-gnat-skäll-vuxen? Skulle vi utsätta någon annan för det som vi bombarderar våra barn med? Men de älskar oss ju ändå...beundrar sina "fröknar", avgudar (än så länge) sina föräldrar. Suck.

Tills jag är en bättre människa, lugn och harmonisk, välplanerad och aldrig stressad...tills dess försöker jag fylla på i andra vågskålen med kärlek-lek-skratt-ord så ofta jag kommer ihåg det. Försöker komma ihåg det oftare...

Glada fröken och arga fröken

2009-05-06T18:59:00.003+02:00

En skolklass på pendeltågsstationen. Glada fröken och arga fröken håller ordning på barnen.

Glada fröken berättar hur de ska åka för att komma till museet. Berättar hur glad hon är att åka dit, hon vet att det är en bra utställning.

Arga fröken ropar "Lyssna nu!" eller "Sluta med det där!". Sätter båda händerna om en pojkes huvud, vrider huvudet mot glada fröken: "Där! Lyssna nu!"

Glada fröken (till huvudvridna pojken): "Hörde du vad jag sa? Vad sa jag då?"

Pojken svarar. Rätt såklart.

Jag undrar varför glada fröken kliver in i arga frökens verklighetsuppfattning.

Livvaktsskydd mot mobbare

2009-05-06T18:28:00.000+02:00

Föräldrarna anlitade en livvakt till sin 11-årige son när mobbningen inte upphörde.
"Ja, vad gör man inte för sitt barn" kommenterade E.

Påminner mig om att jag tänkte samla några länkar om mobbning:

Umo (ungdomsmottagningen på nätet, som förresten är superbra) berättar om mobbning.

Friends grundades för tolv år sedan av Sara Damber.

Barnombudsmannen skriver om mobbning också såklart.

Brottförebyggande rådet lyfte för några veckor sedan fram kopplingen mellan mobbning, skolklimat och utsatthet för skolvåld. Där finns också en rapport om metoder mot mobbning av Per Alvant.

Ann Collste och Cathrine Hedborg berättar på sin blogg om mobbning att de påpekat en översättningsmiss i Per Alvants rapport.

Projekt Enodo stödjer tydligen föräldrar till barn som blir kränkta eller mobbade i skolan har också en blogg.

Björn Hultman blandar dikter, artiklar och betraktelser, driven av ilskan över det han själv utsattes för. Starkt.

Eva Larssons sajt om mobbning är inte uppdaterad på sista tiden, men där finns några intressanta artiklar. Klicka på Media för att hitta dem. Hon pratar bland annat om den viktiga skillnaden mellan konflikter och mobbning och hur vuxna kan visa ett sunt och rakryggat ledarskap för att få en bra miljö i skolan.

Som jag berättade i förra inlägget om mobbning - när jag själv var barn var jag helt och fullständigt övertygad om att mobbning inte var något som de vuxna kunde göra något åt. Hmm, man vill ju inte tro det nu som vuxen. Nä, skulle mina barn drabbas hoppas jag verkligen de berättar.

Än så länge svarar Anna "rätt" på den helt ovetenskapliga (även om jag vet att många tror som jag, till exempel Björn Hultman) mobbnings-test-frågan "Vad tycker du om gympan i skolan?". Anna brukar säga att gympan är det roligaste av allt i skolan. Dåså.

2009-04-15T18:57:00.005+02:00

Skolan kanske ska få stänga av stökiga elever.

Spontan reaktion: Det känns inte bra.

Hmm...

Haha...

.

Påskpaus

2009-04-09T16:59:00.002+02:00

Ja, vi har påsklov!

Glad Påsk!

En direkt uppmaning

2009-04-01T16:38:00.004+02:00

Ibland blir man förvånad. Därför en uppmaning:
Du som läser detta - du använder väl det utmärkta ordet "snippa"?
Kristina Henkel har gjort i ordning ett A4-blad (pdf) om ordet snippa.

Mobbning

2009-03-29T21:31:00.004+02:00

Anna och jag tittade på dokumentären om Henrik Ståhl på Bobster häromdan. Kolla själv här. Henrik Ståhl gör en pjäs om mobbning. Anna skrattade när Henrik visar hur mobbarna tog struptag på honom.
Medan vi tittar försöker jag på olika sätt fråga henne om hon sett någon som blivit illa behandlad, om hon själv blivit mobbad, om någon brukar vara ensam...hon är helt oförstående. Antingen jobbar hon hårt på att hålla mig ovetande om att det förekommer mobbning eller så gör det faktiskt inte det.
Mitt vuxna jag vill gärna tro att Anna och hennes kamrater är förskonade. Att skolan faktiskt lyckas i sin strävan att motverka mobbning. Men jag litar också ganska mycket på mitt barn-jag. Det som säger att vuxna aldrig fattar nånting och förresten är det bäst att de inte vet, de kan ju ändå inte göra något, så här funkar det bland oss barn...
Hur som helst är Henrik Ståhl en hjälte (inte bara en superhjälte). Läs gärna DN-reportaget om honom också. Men han har gjort den där pjäsen flera hundra gånger nu. Kanske dags för andra att ta över stafettpinnen? Låta den mannen gå vidare och lämna högstadieaulorna...
Mer om mobbning:
Lilla Aktuellt om mobbning. Skolverket anser att skolorna gör för lite.
Vissa anser att dans hjälper mot mobbning. Hehe...Återigen: vuxenjaget tycker det låter toppen. Som fjortonåring kunde jag nog inte komma på något töntigare skolarrangemang än den där dagen vi skulle lära oss dansa olika folkdanser.
Tyvärr missade jag Kunskapskanalens Tema: Mobbning och deras program går inte att se i efterhand, vad jag vet.

Amatörpedagog?

2009-03-18T18:44:00.004+01:00

Vi har ju bara kommit till F-klass än så länge. Nästan inga läxor där. Även om E några gånger har gjort läxor åt Anna. Och för övrigt lär de sig saker hela tiden. Nyfikenheten finns där och det gäller att hoppa på tåget, när allt som vi äger plötsligt ska räknas eller när de frågar var snoret kommer ifrån eller varför det inte finns några dinosaurier längre.

Anna och Ebbe sitter rätt mycket vid datorn med olika spel. Ibland är de bra och "pedagogiska", ibland mindre bra...Här kommer några sajter där man kan hitta faktasidor och spel kring det som barnen intresserar sig för:

Boktips, spel och mycket annat finns på Barnens bibliotek.

Ystads kommun har samlat en massa spännande länkar i Skolväskan.

Det har även Södertälje kommun gjort. Tänkt för lärare i första hand, men vi kan snylta!

Anna Kallas Burkar är en klassiker - ett välfyllt skafferi.

På Skapligt Enkelt hittar du pysselidéer.

Unga fakta står för lekfullt lärande med faktasidor, spel och en panel som svarar på frågor från barnen.

På Sveriges Radios Barnwebben finns spel och radioprogram.

Utbildningsradions startsida för barn döljer naturligtvis en massa intressant.

Åh, det finns massor att hämta på nätet! Hur gjorde vi innan internet?! Det kan tyckas överväldigande också. Öpedagogen tog hjälp av eleverna för att leta igenom Skolväskan, eftersom hon insåg att hon inte skulle hinna själv. Win-win-läge!

Men tänk så här: Vi föräldrar behöver ju inte följa skolplanen och har inga krav på att vi ska arbeta oss igenom vissa ämnen. :-) Fånga det barnen intresserar sig för - det finns där bara vi tar oss tid att lyssna. Eller ta reda på och diskutera med dem vad de jobbar med i skolan. Sätt er ner tillsammans och leta rätt på intressanta fakta, spel eller annat om just det.

Fula gubbar

2009-03-18T11:20:00.004+01:00

Apropå den uppmärksammade mannen i vita skåpbilen:
Lars-Göran Strid, polisinspektör på Södertörnspolisen, berättade förra året för Allt om Barn att man ska lära sina barn att aldrig följa med vuxna de inte känner. Han pratar också om vikten av att barnen berättar om vad som händer för sina föräldrar.
När jag och min syster råkade ut för en blottare ville jag skydda mamma och pappa genom att inte berätta. Syrran berättade och det var ju bra. Måste fråga vid tillfälle vad de tänkte då...Men på 80-talet var det nog få som kontaktade polisen för en sån sak. Numera säger man väl att det är viktigt att uppmärksamma så snart det går, eftersom beteendet kan eskalera?
Att sedan de flesta förövarna oftast finns i hemmet eller på andra platser där barnen borde vara trygga, ja det är verkligen tragiskt.

Planering

2009-03-15T20:43:00.004+01:00

Jag förstår hur lätt det kan vara att tappa greppet. Om min älskade får cancer. Om mitt fantastiska barn mobbas. Om jag förlorar jobbet och ekonomin går åt skogen. Vad som helst kan hända, livet glider undan som ett skred under mina fötter. Och så kommer det lappar från skola och förskola. Dags att planera. Tänka klart. Inte konstigt att lapparna ibland hamnar längst ner i högen på köksbänken.

När det kan snurra till sig för mig, jag som bara har två barn och delar ansvaret med en till vuxen.

Tro inte att jag menar "åh vad det är synd om oss, vi som har offrat oss och tagit på oss den mödosamma uppgiften att föra släktet vidare". Men jag ser runt omkring mig hur livets skit drabbar människor. Sjukdom, sorg, trasighet och ensamhet. Och tänker att det är tufft. Vi får inte döma den som inte orkar.

Var behövs våra pengar?

2009-03-15T20:16:00.006+01:00

Liza Marklund visar hur märklig och dum nedprioriteringen av skolan
ter sig mitt i dagens köphysteriska samhället.

Trygghet?

2009-03-13T12:58:00.003+01:00

Gårdagen på Konserthuset hade varit toppen. Duktiga elever från Adolf Fredriks Musikklasser. Våra ungar satt som små ljus! Givetvis fullt hus. Annas lärare beskrev livligt hur hon och fritidspedagogen försökte hålla ihop sin grupp när alla elever rusade ut från konsertsalen. Räkna barnen hela tiden..."1, 2, 3....13 barn - pust!" Andra lärare var inte lika noga med att hålla ihop sina barn. "Men de kanske kom från någon skola runt hörnet!" Ja, annat är det såklart när man kommer med våra barn från förorten som storögt tittar på allt utom sin lärare.

E och jag funderade. Binda ihop alla barnen? Haha... Och de är faktiskt lite för stora för "dagis-rep". Kanske avståndslarm vore något? Det skulle nog inte skolan bekosta! Men nog kunde de köpa in infoband att sätta på alla barnen?

Äh, men allvarligt talat. Vi brukar ju skriva namn och telefonummer på armarna när vi ska röra oss i större folksamlingar. Det vore väl nåt till nästa utflykt?

Eller ska vi sluta trygghetsknarka, kanske?! :-D

Tragedi

2009-03-13T12:52:00.002+01:00

Det som hände på en skola i Tyskland i veckan klarar jag inte av att skriva om. Mörker.

Stressade barn?

2009-03-10T07:40:00.000+01:00

Nu på morgonen kom dottern ner för trappan, sömndrucken och stirrig.

- Du måste läsa veckobrevet! Det är något jag har glömt! Vi skulle komma ihåg något, men nu kommer jag inte ihåg vad det var!

- Ni ska till rackethallen idag och vi ska komma ihåg mjuka byxor - var det det?

- Öh...ja, men det var inte det...

- På torsdag ska du ha med matsäck...när ni ska till konserthuset.

- Man fick inte komma försent, funderar hon.

- Ja, på torsdag ska måste ni vara på skolan senast tio i åtta för att hinna med bussen.

- Ja, det var det!

- Lilla gumman! Vi ska se till att du kommer i tid till skolan. Du kommer inte missa konserthuset!

En lättnadens suck gick genom köket.

Själv vaknade jag fyra på morgonen och jobbtankarna började snurra i huvudet. Vad ska jag göra? Vad har jag glömt? Hela tiden den där känslan av att jag har glömt något.

Smittar min stress av sig på barnen?

Eller var det hennes "egen" stress? Skapad av hennes situation?

Inget av alternativen gör mig glad.

Jag hoppas verkligen att morgonens händelse var en engångsföreteelse.

Dags för utvecklingssamtal

2009-03-09T15:26:00.000+01:00

Vi har fått boka tid (på intranätet, det funkade hyfsat ;-) för utvecklingssamtal om Anna.
Vad ska jag skriva, undrar jag nu...för Anna? med Anna? om Anna?

Utvecklingssamtalen är tänkta att vara ett samtal på lika villkor mellan elev, lärare och förälder. Men nog är vi många som upplevt det helt annorlunda? Nu tänker jag tillbaka på min egen tid i skolan...Läraren är ju experten och det blir gärna mest läraren som pratar. En aktiv förälder kan bidra med mycket till samtalet. Men eleven slutligen är den som löper störst risk att sitta tyst!

På Snättringeskolan i Huddinge har man utvecklat nyskapande metoder för utvecklingssamtalen, som du kan läsa om i "Mitt i Huddinge".

På Snättringeskolan arbetar man under temat "eget lärande". Eleverna kartlägger hur långt de kommit i sitt lärande och vad de måste arbeta mer med. Sedan bjuder de själva in sina föräldrar till utvecklingssamtalen.

Jag tycker det låter fantastiskt intressant!

Ett par citat av rektor Nadja Melander, ur Mitt i Huddinges artikel:

"Ofta kommer både mamma och pappa, tidigare var det sällan som båda föräldrarna var med på ett utvecklingssamtal. Samtalet tar längre tid, mellan 40 och 60 minuter, men det känns ändå inte för långt, eftersom alla känner sig mer delaktiga."

"Eleverna själva säger att det är pirrigt, men de flesta uppskattar att få stå i fokus. I skolan borde eleven alltid vara huvudrollsinnehavaren, men så är det inte alltid."

Bara det där att båda föräldrarna vill vara delaktiga! Men framför allt att eleverna får huvudrollen. I sitt eget lärande. I sitt eget liv!

Vackra ord om vackra barn

2009-02-18T20:35:00.000+01:00

Oj, vad vackert Anne-Marie Körling skriver om att se eleven, verkligen se vad eleven kan och gör. Jag blir alldeles tårögd.

Vågar du se människan?

Föräldramöte

2009-02-17T05:45:00.000+01:00

Nytt för i år är öppna samrådsmöten istället för samrådsmöten med valda representanter. Inte många fler kom ändå ikväll, enligt en granne som varit med tidigare.

Det informerades om skolans intranät ("skolportalen") där föräldrar och elever kan ta del av information från pedagogerna, sköta kontakter och boka möten. Jag är rätt kritisk mot hur det funkar. Ett exempel: jag kan se att ett rum är uppdaterat, men inte vilket dokument som är nytt...är inte det rätt grundläggande? Nåja, just den frågan tänkte jag inte på att ställa och andra, som var mer detaljfrågor, fick vila. Fick i alla fall se att det går att lägga in mer info än vad Annas lärare gör. (Vi brukar få veckobrev, samt separat brev från fritids en gång i månaden.) Ett par andra föräldrar konstaterade att deras barns lärare inte lade ut någon information alls. Hoppas de engagerade lärarna peppar övriga. Det är ju ändå ett bra sätt att sprida och få info, även om gränssnittet kunde vara mer användarvänligt*.

Kort info om nationella proven i år 3 och 5. Det kan man också läsa om på Skolverkets webbplats.

Rektor rapporterade om hur långt ansökan om Comenius-projekt kommit. Hon pratade en lång stund om ansökningsprocessen innan hon kom på att berätta för oss oinviga att projektet ska handla om miljö och hållbar utveckling. :-) Nå, det låter väl kul att göra samarbete med andra skolor och få lite europeisk input.

* Observera att jag medvetet använder ordet användarvänligt eftersom jag menar just detta och inte sett att någon kommit på något bättre ord. Användbart är ju intranätet, men inte så användarvänligt...Läs mer om användbarhet/användarvänligt på Wikipedia eller susning.nu.

Kulturutredningen och skolan

2009-02-13T00:50:00.000+01:00

Idag pratas det bara om Kulturutredningen. Har den något att säga om skolan? Detta blir ett långt inlägg med citat (kursiv stil, Times) från utredningen.

I sammanfattningen (s. 21-22) står det så här:

Skolan
Skolan har ett ansvar för att barn och unga får tillfälle till eget skapande, möjlighet till bildning samt tillgång till sitt eget och andras kulturarv. Detta ansvar bör även fortsatt uttryckas i läroplanerna. Estetisk verksamhet bör även framöver vara ett obligatoriskt inslag i grundskolan. En mer samordnad bibliotekspolitik kan bidra till att förbättra skolbibliotekens förutsättningar.
Vi föreslår att lärarutbildningen utformas så att den ger goda förutsättningar för konstens och kulturens integration i skolans undervisning. Goda möjligheter bör finnas för både lärare och verksamma på kulturområdet att vidareutbilda sig på relevanta områden.
Vi föreslår vidare att Statens kulturråd ges en ny roll med inriktning på övergripande och samordnande uppgifter inom kulturpolitiken. Kulturrådet bör ges ansvar för att utvärdera kulturområdets institutioners och myndigheters arbete med kultur i skolan, och för att skapa samspel i kulturmyndigheternas arbete med att tillgängliggöra nya arbetsmetoder och goda exempel.

I början av kapitlet om skolan (kap 10.1, s 99ff) nämner utredningen sina tre förslag:
- Lärarutbildningen bör utformas så att den ger goda förutsättningar för konstens och kulturens integration i skolans undervisning. Goda möjligheter bör finnas för både lärare och verksamma på kulturområdet att vidareutbilda sig på relevanta områden.
- Kulturrådet bör inom ramen för ett nytt uppdrag ges ansvar för att utvärdera kulturområdets institutioners och myndigheters arbete med kultur i skolan, och för att skapa samspel i dessas arbete med att tillgängliggöra nya arbetsmetoder och goda exempel.
- På regional nivå bör kulturområdets samverkan med skolan organiseras inom ramarna för den s.k. portföljmodellen. Stöd och mäklarfunktioner är av stor betydelse i detta sammanhang.
Den så kallade "portföljmodellen" som utredningen föreslår handlar tydligen om att staten ska lämna stöd, men stödet fördelas regionalt. Här kan du läsa hur SVT förklarar "portföljmodellen".

Strax innan har de också nämnt skolbiblioteken:
En mer samordnad bibliotekspolitik kan bidra till att förbättra skolbibliotekens förutsättningar.
Utredningen kan berätta att bara 36 procent av eleverna [har] tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat mer än fem timmar i veckan. (kap 10.1.2, tredje stycket)
Men de har inga konkreta förslag, utan konstaterar bara att Ökad samordning av skolbibliotek och folkbibliotek skulle kunna skapa nya möjligheter att såväl öka den totala mängden till-gängliga titlar som förbättra annan service. (kap 10.1.2, fjärde stycket)

Roligt att utredningen kan konstatera att dansen går framåt i skolan:
Dans var länge ett marginellt inslag i skolundervisningen. Fram till 1996 var dansen inte en uttalad konstform i den nationella kulturpolitiken. I dag har intresset för dans och danspedagogik emellertid ökat betydligt. I runt hundra kommuner står dans på schemat. Tillsammans med Myndigheten för skolutveckling och Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom driver Kulturrådet programmet Dans i skolan. (kap 10.1.2, sjätte stycket)
Förresten: På Annas fritids ordnades maskeraddisko häromdagen. Hon kom hem lika rosig om kinderna som den cerisa prinsess-klänningen, lycklig och svettig. Roligt! Och kulturellt? Ja, det tycker jag! :-)

På bilden dans i en annan klänning.

Här kan du läsa kapitlet om skolan i Kulturutredningen (SOU 2009:16). (pdf-fil)

Skolmaten är blä! Skolmaten är toppen!

2009-01-28T17:54:00.001+01:00

Det visade sig att pastan på golvet verkligen hade skickats ut till skolbarnen. Med chauffören som filmade? Det hoppas jag verkligen inte...

Och i Spånga hittade barnen vassa metallbitar i sin mat. Är det verkligen inte självklart att man inte lagar mat nedanför ett tak som håller på att repareras?!

Varje skola borde ha en Carola Magnusson!

Jag hade förmånen att äta lunch på Annas skola en dag i höstas. Jättegod mat. Men det var ont om tid, tyckte jag. En dag några veckor senare kom hon hem och var jättehungrig. Hon hade inte hunnit äta färdigt sin lunch, eftersom nästa omgång elever kommit...

Mer om matsäckar. Och så skridskor också.

2009-01-28T16:53:00.000+01:00

I förra inlägget länkade jag till artikel och krönika i Aftonbladet om matsäck i skolan. Det har fler bloggare gjort. (Trots registrering på Bloggportalen.se syns inte Familjen & Skolan - skolbarnsbloggen i listan med länkande bloggar, men nå, jag har ju bara börjat. Måste kolla upp mer om hur man gör för att synas.) Bläddra gärna igenom bloggarna som kommenterat artikeln och Malin Wollins krönika. Som vanligt får man hoppa över några som mest gillar att dissa och snacka skit. Men vissa har vettiga synpunkter, både för skoldirektörens tanke att ta bort matsäcks-kravet och för Malins åsikt om att det futtigt lite pengar det handlar om.

Malin förtydligade på bloggen att hennes krönika bara handlade om pengar, och bara om en inte alltför ofta förekommande matsäck. Så uppfattade också jag krönikan. En del menar då att det faktiskt kan vara svårt att få råd även med den lilla matsäcken. Sorgligt, men säkert helt sant.

Andra (t.ex. Tonårsmorsa) påpekar att det är så många andra utgifter också. Skridskor plus hjälmar ska köpas till isbaneutflykten. Cykel måste man ha om man ska med på cykelutflykten. Presenten till läraren. Eller flera om man har fler barn. Knytkalas. Kläder som passar klassfesten eller avslutningen. Och så vidare. Visst blir det en del till slut! Jag blir riktigt arg när Tonårsmorsa skriver om dålig framförhållning från skolans sida - självklart kan det vara tufft att hosta upp pengar till tre par skridskor och hjälmar (och matsäck!) med några dagars varsel!

Till slut finns det de som beskriver problem med matsäcken som egentligen inte handlar om pengar. Läs tex Trollhares kärleksfulla beskrivning av "dampfamiljerna". Flera omständigheter kan ju göra att det hackar i maskineriet som en familjs vardagsliv är. En tanke som slår mig är att skoldirektör Rapp kanske säger att det handlar om ekonomi, men att han egentligen är det dessa familjer han ser? Och inte vill "lämna ut" dem?

Hur är det hos oss?

Anna ska ha med sig en frukt varje dag. Inte alltid hon äter den. För oss är det inga problem. Måste fråga henne vid tillfälle om alla har med sig frukt.

Vi är glada att skolan har informerat i (åtminstone för oss tillräckligt) god tid om skridskoeftermiddagarna. Vi missade första tillfället. För att vi inte hade haft tid att åka och handla...! Dags att göra en tidsbudget? Nå, lite glömska var nog inblandad också.

Till klasskassan fick vi välja att lämna 80:- eller 100:-...! Detta efter en rätt märklig diskussion på föräldramötet. Läraren informerade om att skolan får begära max 80 kronor per läsår (eller var det termin?), men att föräldrarna får välja att ge mer, om de vill. Och så upprepade hon att hon absolut inte får begära något. Men frågan skulle ju inte kommit upp alls om man inte tyckte att det är rätt bra att ha lite pengar i klasskassan! Jaha, de flesta sa att det är väl okej att lämna någon hundring extra, så ni kan åka på museibesök och så. Men ingen vill naturligtvis säga käckt att "nu betalar vi alla ett par hundra så de har lite att röra sig med!" för man vet inte - någon kanske sitter där med ont i magen av pengadiskussionen!

Korvasbloggen skriver förresten om pengainsamlingar som verkar rätt magontframkallande, oavsett ekonomi.

I-landsproblem?

2009-01-22T12:48:00.000+01:00

Aftonbladet skriver om utgifter för skolbarnens matsäck, som enligt skoldirektör Stephan Rapp i Jönköping får redan ansträngd familjekassa att tippa. Nå, de nämner även utflykter och olika klassaktiviteter, utan att specificera vidare vilka kostnader det handlar om, samt Operation Dagsverke.
Men bladets krönikör Malin Wollin tycker det är tramsigt. "Men kom inte och snacka om att det är en pengafråga att slänga ner ett par mackor i en ask. Om en familj inte har råd med detta, vad har den familjen då råd med? Har de ens tak över huvudet?" skriver hon och ger ett räkneexempel på kostnaderna för en matsäck (som i och för sig är rätt fantasilös, men det vet man ju att ungarna brukar föredra det fantasilösa...haha).
Vad betyder det att skolan ska vara avgiftsfri?

Mer genustänk i skolan, tack!

2009-01-21T18:57:00.000+01:00

Alla snackar om jämställdhet, verkar det som. Men i skolans verklighet syns genusperspektivet tyvärr inte så mycket, enligt min erfarenhet. Häromdagen lyssnade jag till exempel på vår kommuns genuspedagog, som själv är lärare. Hon menade att förskolorna verkar ha lättare att uppfylla läroplanens tankar om att motarbeta de traditionella könsrollerna.

Nå, detta är viktigt och lär återkomma här på Familjen & Skolan.

Just nu tänkte jag passa på att förmedla tips om kurser för den som arbetar i skolan eller på andra sätt med barn och ungdomar. Det är Amnesty som arrangerar dem och jag har ingen aning om ifall de är bra. Men man får försöka sprida de initiativ som tas.

Det är två olika kurser med fokus på genus, sexualitet och normkritisk pedagogik:

- Verktyg för jämställdhetsarbete i en skolkontext
Grundkurs om genus och mänskliga rättigheter

- Normkritik och queerpedagogik
Likabehandlinsarbete med fokus på genus- och sexualitetsnormer

Kurserna ges i Stockholm, Göteborg och Malmö och vänder sig framförallt dig till som är verksam i skolans äldre årskurser, men är användbara för alla som jobbar med barn och ungdomar. Läs mer och anmäl dig.

Läs högt och läs mycket!

2009-01-20T16:39:00.000+01:00

Om några timmar har USA fått en ny president. P1-programmet "Barnen" i fredags inleddes med ett citat av Barack Obama, där han pratar om vikten av att läsa för barnen. Barack Obama, sägs det i programmet, talar ofta om allas gemensamma ansvar för barnens utbildning.

Lyssna på Barnen om att läsa för barnen. Är det något vi föräldrar kan göra, så är det att erbjuda massor av underbar högläsning!

Har du inte läst högt sedan mellanstadiets nervösa stakande? Det är inget att oroa sig för! Dina barn älskar dig vad du än gör, så vilka är bättre än barnen att öva sig på? Och från vår egen familj kan jag berätta om E, som gått från de första böckernas entoniga, stapplande högläsning till att numera totalt fånga barnens uppmärksamhet. E:s Mamma Mu-version är flera gånger bättre än cd-skivans...Och kan man dessutom göra alla skojiga ljud, som till exempel Labolina ger ifrån sig, då har man ju lite extra krydda att bidra med! :-)

Guldgruvan finns i ditt lokala bibliotek. Bibblan hittar du via kommunens webbplats.

Läxhjälp

2009-01-17T06:46:00.000+01:00

I F-klassen har man inga läxor. Men Anna vill gärna göra läxor. Så igår ordnade E en läxa åt henne. Hon gjorde hela.

Uppdatering 18/1: Det blev ytterligare två läxor under helgen. "Jag älskar att göra läxor!" Bäst att passa på så länge intresset finns! Man vet ju att det går upp och ner. Övningsböckerna med siffror och bokstäver var mycket populära en period när Anna var i femårsåldern, men efter ett tag föll de i glömska.

Du som har skolbarn som faktiskt får läxor kan läsa Martin Karlbergs tips om hur föräldrar kan hjälpa sina barn med läxorna. Bra tänk han har, tycker jag, t.ex att berömma - inte tjata! Och att föräldern ser till att ordna förutsättningarna och hjälpa till att strukturera arbetet.

Skolbarnsbloggen startar

2009-01-13T16:26:00.000+01:00

Kan man sakna något i bloggvärlden? Det finns ju tusen och åter tusen...Men jo, faktiskt. Jag har sökt mycket efter någon som bloggar om hur det är att ha barn i skolåldern. Om hur vi hemma kan hjälpa barnet, tankar om hur skolan fungerar eller borde fungera.
Visst har jag hittat en hel del kul och tänkvärda bloggar (lista kommer) - lärare som bloggar om sitt arbete och, inte minst, unga människor för vilka skolan är en viktig och naturlig del av livet. Men ingen förälder eller annan vårdnadshavare som bloggar om livet som skolbarnsfamilj. (Tipsa mig gärna om du vet någon.) Så här kommer en!